Det var bara att gå in igen och klä mig och A varmt, leta fram hjälmar och sätta oss på cykeln och rulla ner till Kinna sakta men säkert för halt var det ute. A var så glad över att vi skulle cykla, hon klappade i händer och ropade cykla, upprepade gånger. Hennes mamma var inte riktigt lika glad... Men så vackert det var ute, frost, klar blå himmel och sol! Jag kände att jag redan var så sen att det inte spelade någon roll om jag kom någon minut till senare så jag kostade på mig att stanna och ta ett litet foto (behöver jag säga att jag gillar motljus). Flera gånger under vägen dit och hem sade A, jag cyklar - så turen var uppskattad.
Efter någon timma på jobbet får jag ett sms att det låter som det går ett larm hemifrån vårt. Suck... jag som cyklat... som tur var kunde lillans farfar rycka ut men inget som larmade hemma. Senare har vi lyckats lista ut att det troligtvis var bilen som larmade med något öppna dörrar efter att jag försökt öppna varenda en denna morgon.
Det var faktiskt riktigt skönt att cykla till och från jobbet så jag ska faktiskt försöka cykla till jobbet ett par dagar i veckan då det passar och vi inte samåker. Vi behöver inte åka jättemycket tidigare till jobbet och idag tog det ca 40 min på vägen dit (inklusive lämning av lilla A) och det känns ändå helt ok när man hållit igen en hel del för att det var så halt ute.
















