Nya mål för 2018

Även nästa år har jag tänkt sätta upp några små, konkreta mål som jag känner att jag har möjlighet att nå upp till under året. Jag vill inte kalla det för nyårslöfte eftersom jag känner mig "tvingad" att hålla det utan jag ser det som ett mål som jag kan sträva efter att nå. Av de sista meningarna känns det inte alls som jag jobbar i skolans värld och läser läroplan stup i kvarten ;). Men ibland behöver man inte nå hela vägen upp till målet och det känns mycket bättre för mig.

Målen för 2017 var

• Ekonomisk buffert 
• Äta vegetarisk en gång i veckan
• Gå en promenad i veckan

De två översta målen för 2017 har gått galant och i år har jag sparat mer än jag någonsin kunnat ana (och det vill jag fortsätta med). Vegetariskt har vi ätit minst en gång i veckan, så mycket goda rätter vi fått smaka. Däremot promenaden som till synes är det enklaste målet och inte kräver någonting har varit desto svårare att nå för min del, men promenader har det definitivt varit men inte själv och varje vecka. De sista månaderna har det inte blivit särskilt många och det finns en orsak till det.

Målen för 2018 kommer gå lite på samma spår...

• Spara så mycket som möjligt under de förutsättningar jag har och tänka över mina inköp.

Som föräldraledig regnar inte precis pengarna över en och under 2017 har jag sparat varje månad för att kunna dryga ut föräldrakassan för att kunna spara lite på dagarna. Min budget gör det lätt för mig att kunna se hur många dagar jag behöver ta ut varje månad för att få den inkomst jag behöver för att klara mig under månaden.

Med mina mål vill jag kunna fortsätta mina övriga sparanden förutom de 10% av min inkomst som jag kommer att spara ändå. Jag vill kunna spara mer så, så mycket som möjligt av de pengar som blir över kommer att gå till att utöka mitt sparande. Det vill jag nå genom att bli bättre på att tänka över mina inköp och tänka en extra gång innan jag handlar "behöver vi det här" och försöka att tänka ännu mer ekonomiskt på de val jag gör när jag handlar mat, eller kläder till mig eller barnen. Erbjudanden, rabatter och begagnat, många bäckar små...

• I största möjliga mån promenera till och från förskolan för att lämna A

Vi har dryga kilometern ner till A förskola och jag har sista månaden känt mig som en riktig miljöbov som tagit bilen till och från förskolan när jag lämnat A. Det har så burit mig emot att ta bilen denna korta sträcka men jag har verkligen inte fixat att gå den lilla biten den sista tiden. Nu känner jag att jag ska verkligen försöka gå dagligen om det inte är så att jag kan planera att åka ut med bilen samtidigt för att jag har ett ärende som passar i tid vilket främjar både hälsa, miljö och plånbok.

• Fortsätta äta vegetariskt

Vi tänker fortsätta äta vegetariskt minst en gång i veckan, kanske mer! Den vegetariska måltiden har blivit något som vi ser framemot i veckan. Dessutom är det bra för hälsan, miljön och plånboken har jag märkt.

• Rensa, Rensa, Rensa

I år när jag kommer vara hemma en del kommer jag passa på att rensa lite här hemma. När vi flyttade gick det lite fort och jag hann inte riktigt med att rensa då så nu tänker jag ta tillfället i akt att sortera lite gammalt. Sälja det som säljas kan, skänka bort och lämna till återvinning. Även det är bra för miljön och plånboken.

• Komma i form

Sedan har jag tänkt att när allt lagt sig lite med bebis och allt ska jag börja träna lite själv och komma i form men det sparar vi till lite längre fram i vår.

Så tittar man krasst på mina mål så går de alla in under tre områden på ett eller annat sätt. 

2018 kommer bli hälsans, miljöns, ekonomins år för mig! 

Nu önskar jag er ett riktigt Gott Nytt År ett fantastiskt 2018! 

Nio dagar har jag gått över tiden idag och själv har jag redan börjat räkna ner timmarna till tolvslaget. Jag har nog aldrig längtat så mycket att timmarna som ska gå och till klockan slår midnatt imorgon kväll, jag känner mig lite som ett barn som längtar efter julafton :)

En vecka utan napp och en vecka över tiden

Nu har det gått en vecka sedan nappen av olyckshändelse trillade i toan och det har gått över förväntan bra att vara utan den, jag är så positivt överraskad. Tillfällena A har frågat efter nappen kan nog nästan räknas på en hand och det har inte varit skrik eller gråt efter den. Några vakna stunder på nätterna har det varit och en natt fick vi sova hela natten utan uppvak. Fortfarande tar det henne en god stund att komma till ro när det är dags att sova. Jag är så stolt över henne som kunde lämna nappen så abrupt även om vi visserligen förberett henne på att så skulle ske när nappen tuggades sönder.

Tiden rusar iväg och nu har jag även hunnit gå en vecka över tiden och det går riktigt bra. Samtidigt som man bara vill att det ska komma igång nu så blir jag mer och mer taggad för varje dag som går att gå veckan och året ut. Tre dagar och några timmar till känns inte helt omöjligt om man säger så. Men liten är så välkommen när den än kommer oavsett om det är någon av 2017´s sista dagar eller 2018´s första. På ett sätt är jag så glad att jag fått gå en vecka över tiden med tanke på vårt oväntade nappavslut förra veckan för A skull, det kommer säkert bli laddat om bebisen vill ta napp ändå men nu hinner det i alla fall gå ett par extra dagar.

Idag tog vi en liten tur till Kinna, efter alla dagar hemma var det skönt att komma ut och byta miljö en liten stund. Vi hade ett ärende på banken och sen tog vi en fika på Skrädderiet. Innan när vi varit iväg någonstans har vi satt på A en blöja, hemma går hon helt utan. Idag ville hon ha bara trosor sa hon och jag försökte lite att "tänk om du kissar i byxorna"... men min kloka tjej som alltid har svar på tal svarar direkt "man måste försöka"... så sagt och gjort på hennes initiativ har vi idag varit ute två korta stunder utan blöja och utan olyckor! Jag har funderat på att det kanske vore bäst att bara vara utan blöja när vi är iväg men inte vågat riktigt för jag upplever att har A blöja på sig passar hon på att kissa i den precis innan den ska åka av och idag visade hon att hon fixar det, stora tjejen.

God fortsättning!

Hoppas att ni alla haft en härlig julledighet. Vi har haft det riktigt lugnt och skönt. Julen och nyår för den delen har varit lite oplanerade för oss då vi inte riktigt vetat hur det blir med förlossning och allt. Julafton firade vi hemma hos min mamma. A längtade så efter att få öppna sina paket och när tomten väl kom lade hon alla sina paket i en rad, en "A hög" som hon själv kallade den. 

I höstas läste jag ett inlägg någonstans just om julklappar. Det var en familj som gett sina barn tre julklappar. En med kläder, en med något att läsa och en med något som barnet ville ha. Detta är något som jag känner att jag vill ta till mig till nästa år. A fullständigt överöstes med julklappar och fick ca 95% av de som delades ut. Vi hade inte köpt särskilt många till henne, kanske en 7-8 stycken, men det är ju inte bara ifrån oss hon får och man ser ju verkligen att hon inte uppskattar allt. Det var ett par saker som hon roades av och resten brydde hon sig inte ens om.

Det värsta är att jag tycker att det är så roligt att köpa massa små saker och presenter så den det kommer bli allra svårast för är nog mig själv. Men jag har bett M påminna mig om ca 3 paket till nästa år, så vi får se hur det går.

Vid halv elva på julaftons kväll kände jag att jag nästan kunde pusta ut över att bebisen fortfarande var kvar i magen men samtidigt vågade jag inte säga det rakt ut ifall att... och än är den kvar, frågan är bara hur länge. 

Juldagen vilades mest bort, jag var helt slut vet inte när jag var så trött senast. Idag ska vi ge oss ut för att handla lite mat. Det sista har vi varit riktigt duktiga på att åka iväg och veckohandla men nu tar vi en halv vecka i taget då man inte riktigt känner för att köpa hem en massa mat som blir ståendes ifall vi får åka iväg och kanske bli inlagda ett par dagar. 

Bye bye nappis

För ett par veckor sedan skrev jag om vårt problem med söndertuggade nappisar, (vill du läsa det så finns det här: trasiga nappar)

Det visade sig ganska snart efter det inlägget att både nappen jag hade packat ner och nappen vi hade på förskolan var söndertuggade och kvar hade vi endast en napp. Min första tanke när vi hade en napp kvar var att jag ville klippa sönder den för att bara få ett slut på det hela men jag hade inte hjärta till det. Istället åkte sista nappen fram och tillbaka till förskolan och de dagar jag glömt den fick jag helt enkelt ta en extra tur och lämna den. För ett par dagar sedan fick vi frågan hur det går med nappen, jo det går fint sa vi, inte har hon tuggat på den en enda gång...

Sedan vi fick slänga fem nappar under loppet av ett par dagar har vi försökt peppa A att när nappen försvinner köper vi inga nya och när denna nappen går sönder så får hon klara sig utan den. Vi har pratat om att hon ska ge den till tomten och att hon ska få en liten present av honom om hon gör det. Jag hade nog trott att nappen skulle vara söndertuggad vid det här laget men ack så fel jag hade men igår löste sig problemet lite av sig självt - nappen tappades i toaletten...

Just då blev det tårar, skrik och gråt och det var innerligt. Sedan pratade vi om det att nappen som legat i toan med kiss och bajs kan man ju inte stoppa i munnen och det var hon med på. Vi hjälptes åt att hänga upp nappen på paketkalendern och A ringde i den lilla klockan så att nissen visste att han skulle komma. När jag sedan gick för att hämta min telefon för att ta ett kort hämtade hon sin telefon och ringde tomten och sa att han kunde komma och hämta nappen nu.

Jag bävade så inför natten, jag såg framför mig skrik och gråt och många nattliga uppvak men även där hade jag fel. En gång innan vi gick och lade oss sa A att jag vill ha min nappis. Då pratade vi om det igen och sen kom det inte mer på tal. Det tog en extra stund att lägga henne men hon varken frågade efter nappen eller var ledsen, inte heller i natt de gånger hon vaknade. Enda gången hon var lite kinkig var vid femsnåret då hon ville gå upp... Då sa jag bara att det var mitt i natten och vi behövde sova en stund till och hon somnade om efter lite gnäll men frågade inte efter nappen.

När vi vaknade på morgonen hade tomten lämnat några små paket som vi hade hemma och en peng. Det känns lite onödigt att stressa iväg och köpa en leksak två dagar innan julafton. A började själv prata om att åka till Ullared igår för hon ville åka till leklandet så det tänker vi kan vara en bra ide i januari en gång. Då kan hon få leka i leklandet och välja ut en leksak som hon vill ha och betala för den med sin peng.

Nu är det säkert någon som tänker "åker hon iväg till Ullared med en nyfödd" och ja i januari eller början på februari kan jag faktiskt tänka mig det för då har de lågsäsong och det årets fattigaste månad. Sist jag var i där i januari var vi näst intill ensamma i butiken och enligt folkhälsomyndighetens senaste rapport ser det ut att vara ett "lågt" rs virus år så chansen är nog större för rs virus om jag tar med bebis till mataffären dit alla måste åka.

Men åter till napparna jag är så stolt över vår tjej som klarade första kvällen och natten så bra! Vid lunch var hon jätteglad och sa "jag ska sova utan nappen idag igen!" efter en stund sa hon "jag vill ha min nappis" men inte mer än så, så härligt! Även ikväll har det tagit sin tid att komma till ro, jag har hört att de första tre nätterna är värst så vi hoppas att det vänder snart och A snart kommer fortare till ro vid sängdags.

Dagen D - due date...

Idag har dagen kommit, dagen D, dagen för beräknad födsel och ingen bebis i sikte. Dagen då endast 5% av barnen som är beräknade kommer till världen. Vår lille skrutt verkar inte vara 100% "färdigbakad" än och stannar nog inne i värmen ett par dagar till verkar det som. Jag har hela tiden hoppats på att det skulle kommit igång redan och bebis skulle vara här redan nu. Men jag ska inte sticka under stolen med att jag lite granna hoppas på möjligheten att gå över till det nya året, 11 dagar kvar efter idag - går det?

För många känns nog de här sista dagarna som långa och jobbiga. Men jag känner att jag äntligen börjar se "ljuset i tunneln" om man får lov att säga så, för nu kan min nedräkning äntligen börja på riktigt och nu är det ett max antal dagar kvar till en eventuell igångsättning. Har jag fixat 280 dagar så ska jag nog fixa de sista dagarna med. Idag när jag var hos barnmorskan pratade hon om ett datum i början på nästa år för igångsättning så vi får se hur det blir om det kommer igång innan eller inte.

Denna vecka har A gått på jullov och M jobbar hemifrån ifall att bebis skulle komma. Jullovskänslan börjar infinna sig hos oss alla och de sista dagarna har vi sovit fram till närmare 8 på morgnarna - så härligt! Bäst att njuta för snart är vi nog uppe i ottan igen. Jag märker att jag kräver allt mindre sömn om nätterna nu och får nästan tvinga mig själv att inte sova på dagarna och vara uppe någon extra timma på kvällen för att kunna få en ok nattsömn utan flera vakna timmar på nätterna, det är så värt det de nätterna jag får sova.

I veckan levererades A första julklapp med posten från USA, hon blev så glad när hon fick den. Vi öppnade den när vi pratade med moster över face-time så även hon fick vara med på ett hörn. A blev så glad över sakerna i paketet. Det är så roligt att få se julen ur sitt barns ögon och nu hoppas jag verkligen att vi får vara med och fira jul med A och resten av familjen på julafton och att bebisen inte väljer att komma den dagen!

Hade du valt en tidigare igångsättning?

Igår när jag var hos barnmorskan fick jag information och möjlighet att delta i en studie kring tidigare igångsättning. Studien innebär att man blir igångsatt i vecka 41 istället för vecka 42, alltså en vecka tidigare än vad som är praxis idag. Det vill säga om förlossningen inte kommit igång av sig självt. Även om man deltar i studien är det inte säkert att man blir igångsatt eftersom de har två grupper A och B, en testgrupp och en kontrollgrupp som ska jämföras. Om man väljer att delta lottas man in i någon av grupperna.

Bara tanken på att bli igångsatt ett par dagar innan nyårsafton fick mig direkt att känna nej, jag vill inte vara med oavsett hur lockande "erbjudandet" än var. Jag lovade i alla fall att ta med mig pappret hem och läsa om studien. Väl hemma diskuterade vi en ev tidigare igångsättning och vi båda var av samma inställning. Hade det varit en annan vecka, en annan månad hade vi gjort det men inte nu... Det kändes skönt att även barnmorskan var av samma inställning och hade stått över av samma anledning som jag.

Nu kan det ju vara så att bebisen kommer innan en eventuell igångsättning och kanske till och med samma dag som denna hade skett men är jag inte med i studien så har jag ju i alla fall chansen att gå över till 2018. Även om den sista möjligheten känns oerhört långt borta inte särskilt lockande så finns ju ändå möjligheten och den tänker vi ta.

8 dagar!?

Idag när jag loggade in i gravidappen, stod det 8 dagar kvar till beräknad förlossning, helt otroligt vad tiden går. Medan jag fortfarande jobbade trodde jag knappt att jag skulle gå tiden ut... Men vi får se hur det går, dagarna går och den 21 december kommer allt närmare. Jag håller tummarna för att vi ska klara julafton och bebisen kan få en egen födelsedag. Sist gick jag över 8 dagar, om jag går över denna gång hoppas jag nästan att jag går 11 dagar och klarar även själva nyårsnatten och det blir en januari bebis istället. Undra om man kan lyckas med det ,att gå över längre med andra barnet? Det sägs ju att det oftast kommer tidigare än det första. Dagarna släpar sig fram och kroppen känns tyngre och tyngre och jag börjar bli så trött på det här nu och vill bara att allt ska vara över. Att behöva sätta sig upp varje gång man ska vända sig i sängen - det är ett smärre projekt.

Nu tycker jag att det är dags att bebisen kan komma till oss. Just nu känns det som om jag bara går och letar tecken på att förlossningen ska sätta igång och googlar minsta lilla grej... nojig är jag med :) Det som oroar mig mest denna gång är nog vädret som varit denna veckan och väglaget... men men det ger sig vad det blir. Denna gången tycker jag att det har varit fler gånger som jag trott att det ska starta än sist. Kanske är det så att man denna gång vet lite vad man ska leta efter. Nu tycker jag att jag kan ha ont ett par timmar och sedan försvinner allt lika plötsligt som det kommit och sedan vara lugnt i ett par dagar innan det blir samma visa om igen.

Jag trivs med att vara förberedd så i år har jag varit färdig med julklappar, julkort och bebisförberedelser i mycket god tid. Nu är jag så glad för det för det för nu är det knappt att jag orkar ta för mig något här hemma jag är helt slut och trivs bäst på sofflocket. Till bebisen har vi inte köpt så mycket nytt än utan plockat fram och tvättat allt könsneutralt som A hade när hon var liten. Det rosa har jag inte vågat tvätta än utom tre "tjej" plagg, en pyjamas A fick från min syster som är i ministorlek som var för liten redan när A fick den, en känning och ett par strumpbyxor som får bli julkläder om det blir en liten tjej, blir det en pojke som tittar ut så får helt enkelt inhandla något. Det som bebisen fått nytt är mest ytterkläder, sådant som vi inte hade till A som en fleeceoverall, varm mössa och tossor och nu senast en mini åkpåse att ha i babyskyddet/vagnen, det är ju lite skillnad på ytterkläder till en april/december-bebis. Sedan har bebisen fått egna kläder att åka hem i, de kläder A hade när hon åkte hem i från sjukhuset har jag ramat in och tänker göra det samma med bebisens.

Önskar er alla en trevlig lucia kväll!

Nattliga besökare och en hemmavecka

Vaknade tidigt i morse att det var något som sprang över taket på vinden... möss... när jag väl vaknat till slutade springandet men jag hade så svårt att somna om. Jag har inte hört de små hyresgästerna mer idag och hoppas jag inte hör dem mer heller. Än har vi inte fått upp några fällor så det får bli ett av helgens projekt. Möss är så läskiga tycker jag. Jag ryser i kroppen bara jag tänker på det, jag vill inte ha dem inne i huset. Samtidigt har jag någon sorts hat kärlek till dessa små djur. Är de inomhus så ryser jag i hela kroppen av dem och vill bara bli av med dem fort som attan men ser jag dem ute i naturen måste jag allt erkänna att det är lite gulliga. Ja, jag vet det är helt skruvat...

Denna vecka har jag och A hängt mestadels hemma. På förskolan har det gått magsjuka så jag har valt att ha A hemma för att försöka slippa ha in denna sjukan i hemmet, jag vill inte ha det nu. Det är inte så lätt att förklara för en två och ett halvt åring varför hon inte får gå till förskolan i dessa fall men det kändes som hon varit ganska förstående ändå. Kanske är det för att hon själv råkade ut för det för ett par veckor sedan och det fortfarande är ganska färskt i hennes minne.

Vi har haft en riktigt mysig vecka i regnet och blåsten med besök hos barnmorskan, frissan och massa fika, julförberedelser, spel, pyssel och film.

Trevlig helg på er alla!

Trasiga nappar och en ovilja att se sina begränsningar

Sista veckan har A tuggat sönder tre av sina nappar och just nu känns det som sämsta tajmingen att sluta med napp, med knappt tre veckor till beräknat datum då bebisen kommer. Samma sak var det förra året när det var dags för oss att flytta till huset då hade napp-företaget gjort om napparna och A vägrade ta de nya napparna, då jag tyckte inte att det var läge att sluta nu nästan ångrar jag mig att vi inte tog den striden då. Nu känner jag att hon är såpass stor att tuggar hon sönder napparna är hon inte  längre i behov av dem och nu har jag elakt nog sagt till lilla A att napparna slängs i takt att med att de tuggas sönder och vi köper inga mer. Nu finns det bara en kvar här hemma, en på förskolan och en nedpackad i en väska ifall vi skulle behöva åka till sjukhuset. Så förhoppningsvis räcker de sista tre napparna ett par veckor till...

Kroppen min säger mer och mer i från och jag orkar allt mindre. De sista veckorna har jag haft en önskan om att åka till julmarknaden på Liseberg. Dels för att det är så himla mysigt där och dels för att jag tror att A skulle uppskatta det, om inte hade det varit ett lysande tillfälle att lämna napparna till kaninerna om det inte snart hade varit dags för bebis. Oavsett hur gärna jag vill inser jag på ett sätt att det inte är möjligt att åka dit för jag kommer inte orka att traska runt där i ett par timmar utan bli sängliggandes i ett par dagar efteråt men ändå kan jag inte släppa tanken på att åka dit. Igår orkade jag knappt med de två timmarna vi gjorde ärenden och handlade i Kinna. Eller kanske är det dit jag skulle åka och gå en massa för att få det att gå igång för jag är bara så trött på att vara gravid just nu. 

Det tar på kroppen att inte få sova ordentligt om nätterna, att ta sig ur sängen alla gånger jag behöver gå på toa och bara att vända på sig är just nu är ett smärre projekt. Jag vet att jag kommer säkerligen inte få sova mycket när bebisen väl kommer men jag tror  iallafall att det jag kommer sova när bebisen kommer, kommer vara en så mycket bättre sömn än den jag får nu. 

Önskar er alla en trevlig första advent!

"Jag väntar på tomten, han kommer med paket till mig"...

Ibland undrar jag vart A får allt i från. I morse vaknade jag strax efter sex att A pratade för sig själv och jag gick in till hennes rum som var helt tomt. Jag hittade henne i mörkret vid ett av fönstren i vardagsrummet och när jag frågade vad hon gjorde där får jag till svar: "Jag väntar på tomten, han kommer med paket till mig"...

Min första tanke var tänk vad besviken hon blir när hon inser att tomten inte kommer förbi och dessutom kommer det inte ett paket innan på söndag. När jag var liten hade jag en paketkalender där jag fick paket varje dag. Jag minns själv att jag i slutet tyckte att det var jobbigt för att man fick saker mest bara för att... Jag har fortfarande kvar min kalender och vill givetvis använda den och föra traditionen vidare men vi valde redan förra året att ge ett paket varje adventssöndag istället. Jag känner att det blir mer lagom och man kan lägga lite mer krut på varje paket om man vill. Idag har jag förberett de fyra paketen som nu ligger gömda och väntar på att plockas fram men först får vi ta fram kalendern men jag tror att vi väntar med den till imorgon.

I vårt hem finns i år endast en gammal hederlig kalender med bara bilder i. När vi skulle ta fram och öppna den första luckan idag så är det första A säger, det kanske finns en bok där i. Jag förstår inte var hon fått det i från att det "ska vara något i" för vi har inte haft någon sådan kalender tidigare där man får saker varje dag. Förra året hade vi bara "min" kalender där hon fick ett paket varje advent. Min första tanke var att de kanske pratat om det på förskolan men när jag lämnade A på morgonen pratade vi om det där och de hade inte heller pratat om det där heller. I bland blir man bara så förvånad, kanske såddes det ett litet frö när moster igår berättade att hon postat en julklapp som skulle komma med flygplan till A men A svarade henne genast att "tomten kommer inte än"...

Idag har vi fixat de sista förberedelserna inför advent, fixat adventsljusstaken, tagit fram "nedräkningsljuset" och givetvis kollat in julkalendern som ska bli så spännande att följa varje dag fram till jul.

En bild från förra årets första advent