Husdrömmar och hög igenkännings faktor...

I Idre sträckläste jag sista delen i Hammarbyserien - falleri fallera falleralla och jag hittade en ny bok att läsa för en femma på loppisen vid fäboden, Dödergök.

Jag känner verkligen igen mig i den här boken... Så här är det för oss med när vi letar hus... Jag är precis som tjejen i boken har alldeles för stora drömmar kanske inte att jag möblerar huset på ritningarna som tjejen i boken men jag har ändå alldeles för stora förhoppningar varje gång och jag blir så besviken när huset inte blir vårt av någon anledning. 

M å andra sidan är precis som killen i boken. Inga stora förhoppningar utan tar ett steg i taget. 

Men drömma är bra, förr eller senare blir det vårt - vårt drömhus.