Första getingsticket

I går morse packade vi i hop oss för att åka ner till Varberg, A som var vid packningen i hallen skriker plötsligt till. När jag kommer fram till henne, håller hon sig om armen och på golvet ligger en geting. Vi hämtade nappen och den "lilla grodan" och satte oss i soffan. Det syntes direkt en rodnad och svullnad kring sticket. Direkt kom tankarna på allergi om hon kunde vara allergisk mot getingstick. Vad gör vi och vart vänder vi oss en lördag förmiddag? Tankarna var många.

Medan vi kylde ner sticket med den "lilla grodan" (som vi har för vana att ha i frysen om något skulle hända), googlade jag lite på barn och getingstick. Det första jag läste var att kyla ner sticket, (check, tänkte jag). Det stod även att man kunde hitta på något kul för att lindra smärtan samt att det var bra att plåstra om så att det inte kom smuts i sticket. Jag kom då att tänka på tröstisarna som vi fick i en babybox från ett apotek när vi väntade A. Jag hittade dem i en låda som stått under skötbordet, men under flytten hade lådan hamnat i tvättstugan och aldrig lyfts upp eftersom den innehöll mycket babysaker i som vi inte använt det sista.

A fick välja vilken tröstis hon skulle få på sticket och de var så mjuka och gulliga. A lade genast armen (plåstret) mot kinden och sa "de är så mysiga", detta var något hon upprepade under hela dagen så hon var väldigt nöjd med sitt plåster. Det kändes bra att komma ihåg dessa plåster just idag när det var något lite extra som hänt. A var snart vid gott mod igen och det märktes inget på henne efter sticket, så skönt. På eftermiddagen fick vi byta plåstret som lossnat och både rodnaden och svullnaden hade lagt sig. Men än kan jag inte helt andas ut då jag lästa att det är först efter det andra sticket som man vet om barnen är allergiska eller inte.

På eftermiddagen såg vi flera humlor i Varberg och hon reagerade inte på dem, så skönt att hon inte verkar blivit rädd för dem i alla fall.