Borta bra men HEMMA bäst

För mig så har alltid Örby känts som hemma, även om det är mer än 10 år som jag bott på "bortaplan" först i Göteborg sedan i Kinna och nu sist i Kinnahult så har Örby ändå allltid varit det som stått mig närmast. Jag minns en gång när jag och M åkte hem till någon av våra föräldrar och vi passerade Örby skylten och jag säger "å nu är jag hemma".

Sedan vi flyttade har det hela tiden känts så självklart på något sätt. Det var ödet att detta hus skulle bli vårt. Hade någon sagt till mig förra året att jag skulle flytta till Örby och dessutom bli granne till min mamma hade jag trott att det var ett skämt. Men nu känns det verkligen att det var precis så här det skulle bli och jag är så tacksam att detta hus har blivit vårt och det känns så himla bra! Det var så underbart att gå ut på balkongen i morse och titta på den vackra soluppgången. Jag längtar efter att få sätta ett par härliga fåtöljer därute och dricka sitt morgon-te eller läsa en bok en sen kväll.

Idag har vi haft vänner över både på förmiddagen och eftermiddagen. A har busat och lekt med sina vänner och jag vet inte hur många gånger idag jag kommit in i hennes rum idag och det sett ut så här:

Även om vi haft fullt upp idag har det ändå hänt en heldel i huset. I vardagsrummet är nu väggarna näst intill vita! Vilken förändring, en strykning till sen så är väggarna klara!