A vill ha en lillebror...

För ett tag sedan blev jag bemött med påståendet "A vill ha en lillebror". Jag är ju inte den som alltid har svar på tal och fann mig inte alls i situationen och låtsades istället som om jag inte hörde men påståendet upprepades om och om igen tills frågan istället gick över i "A vill ha en lillebror, vad ska ni göra åt det?" De bästa svaren kommer man ju alltid på efteråt men mitt svar blev tillsist bara, nä vad ska vi göra åt det? tills samtalet tillsist ebbades ut då personen ifråga tillsist förstod att jag inte hade något intresse att svara på frågan. 

Jag blev tillsist riktigt irriterad på frågan även om den säkerligen ställdes i all välmening. Men frågan i säg kommer ju inte alls från A och är inte det vårt beslut att ta när vi tycker att det känns rätt att skaffa ett barn till? Vad vet egentligen personen i fråga? Kanske har vi försökt att få ett syskon till A ett bra tag. Eller så har vi det inte. Men vad spelar det för roll? Detta är en oerhört känslig fråga för 

många är det vare sig lätt eller en självklarhet att skaffa barn.

Det konstigaste är att jag har blivit bemött av en liknande händelse på annat håll för ett tag sedan, att A vill ha en lillebror. Är det så att familjen blir komplett när man har ett barn av varje kön? Är det inte så att alla barn har lika värde oavsett kön? Hos oss kommer ett eventuellt syskon vara lika älskat oavsett om det är en pojke eller en flicka.