Jag överlevde!

Ända sedan i början av året har jag känt att jag måste göra något... Jag har inte riktigt trivts med mig själv, mina kläder har inte suttit som tidigare... jag har helt enkelt lagt på mig lite i vikt. För någon månad sedan träffade jag en före detta kollega som berättade att hon börjat äta enligt 5:2. Jag funderade redan då om detta kunde vara något för mig men just då fick jag inte tummen ur.

Sedan jag började med min 30 dagars yoga utmaning har jag känt mig mycket piggare och jag har ny energi och fått blodad tand till att gå ett steg längre även med min kropp. Jag har tittat på lite olika modeller och vad som skulle passa mig och mitt liv bäst. Just nu känner jag inte att jag vill räkna kalorier varje dag och två dagar i veckan räcker gott för mig, de andra dagarna kan jag äta precis som vanligt. En månad tänker jag ge det till att börja med men nu är största steget tagit första dagen.

Jag bestämde mig faktiskt inte förrän i går kväll att det var dags att köra. Jag har varit lite rädd för hur jag skulle reagera på det hela. Jag var så rädd att jag skulle vara jätte trött, hängig och gnällig. Men det har faktiskt gått över förväntan bra! Det är få gånger under dagen som jag varit hungrig och efter lite vatten har känslan gått över. Jag känner att jag har hinkat i mig vatten idag men ändå har jag haft en liten lätt huvudvärk och svag trötthet. Men lite får man väl räkna med att man känner av när man bara äter en fjärdedel av vad jag är van vid.

Men nu är första dagen gjord och jag känner mig ännu mer taggad till att fortsätta.