Tacksamhet över landet vi bor i

Mycket finns att säga om vår sjukvård och att bara få tag i en tid till en läkare är inte alltid det lättaste när man ska ta sig igenom olika instanser, flera olika samtal för att sedan få börja om från början igen. Men jag är så oerhört tacksam att jag bor i ett land som Sverige som har en så fantastiskt bra sjukvård.

Igår såg jag dokumentärfilmen "bäbisfabriken" på SVT play som handlade om världens största BB i Manilai Filippinerna. Snart är det dags för min andra förlossning och jag är så oerhört glad att jag inte är där utan i detta land med en fantastisk sjukvård. Jag lider med de kvinnor som i sitt värkarbete fick dela säng med en annan kvinna för det inte fanns plats för alla och när de efter förlossningen fick ligga i samma rum tillsammans med ca 150 andra kvinnor och deras barn där sjuksköterskorna spred information via högtalarsystemet i rummet. Jag kan inte annat än känna tacksamhet att få vara i ett rum med M och personalen och sedan få ett eget rum på sjukhuset när allt är klart. Jag blir mörkrädd bara att tänka mig att dela rum med en massa andra personer när man känner sig som mest utpumpad och sårbar. Jag kan inte föreställa mig att det någonsin skulle vara tyst i ett rum med så många människor och hur stressande det skulle vara med bebisskrik i stort sett dygnet runt.

Jag känner mig så trygg i att föda här med all den hjälp som finns att tillgå. Vi har valt samma sjukhus som sist och det är det sjukhus som ligger närmast oss, där finns även en neonantal avdelning vilket jag ser som mycket positivt eftersom vi fick ligga där sist. Nu är det bara att hålla tummarna att det inte är fullbelagt när det är dags för oss att åka in.

Pojk eller flicka?

Det är den stora frågan och gissningarna har varit många, men de flesta jag stöter på säger pojke - "för du har en pojkmage". Spännande är det i alla fall och enligt storasyster är det varken en pojke eller flicka utan en nalle som bor där inne i magen, jag hoppas att besvikelsen inte blir allt för stor när hon inser att bebisen inte är en nalle.

Vi bestämde oss för att inte ta reda på könet för på något sätt så hör det ändå till, den där överraskningen man går och väntar på i nio långa månader för att sedan få träffa den där lille krabaten som gömmer sig därinne. Jag måste allt erkänna att jag är ganska så nyfiken jag med på att få veta könet på bebisen precis som jag var när jag väntade A. Då som nu har jag gjort ett litet myttest som kan visa vilket kön bebis har. Jag tror att detta stämmer säkert in på vissa, inte på andra så här kommer mitt inte helt fullt vetenskapliga test kring vilket kön bebisen kan ha :)

1. Söt eller saltsug...

Med surt och salt sug sägs det bli en pojke och söt sug en flicka. Jag började med saltsug i somras men har gått över till sötsug och jag stoppar i mig något sött (läs godis) i stort sett varje dag... Större gottegris har jag aldrig varit så inte konstigt att mina tänder mår sådär. Med A var det totalt tvärt om då klarade jag inte av sötsaker och bakelser utan levde på frukt.

Resultat: Flicka (A, oklart - inget av det)

2. Hjärtljud

Puls över 140 sägs vara en flicka medan puls under 140 en pojke. Medelvärdet på hjärtljuden har legat över 140 enligt barnmorskan men denna gång upplever jag att de lägre än när jag väntade A. A låg högre mellan 140-160 medan denna gång har det varit under 130 ett par gånger.

Resultat: Flicka? (A, flicka)

3. Finnar

Problem med finnar sägs vara en flicka som själ sin mors skönhet... Finnar har jag otroligt sällan även i vanliga fall, under graviditeten har det dykt upp ett par stycken...

Resultat: Flicka? (A, det samma)

4. Illamående

Riktigt starkt illamående sägs peka mot flicka och detta ska även vara vetenskapligt belagt. Jag upplever att jag varit mer illamående denna gång än sist, sedan om det beror på att jag inte fått vila lika mycket som jag gjorde sist, det kan man ju spekulera över.

Resultat: Flicka (A, Pojke)

5. Konstiga matnojor

Många konstiga matnojor sägs peka mot en pojke även ökad aptit. Konstiga matnojor har jag inte haft alls och cravings har väl varit godis då. Ökad aptit har jag haft i perioder men det kan ju bero på att bebisen växer mycket...

Resultat: Pojke? (A, flicka)

6.  Magens form

Mage som håller sig framåt, “basketbollmage” och inte syns bakifrån ska vara en pojkmage, medan mage som blir bred och syns bakifrån är en flicka.

Resultat: Pojke (A, flicka)

7. Magens höjd

En låg mage sägs symbolisera pojke och en hög flicka. Jag upplever magen som lägre än sist.

Resultat Pojke: (A, flicka)

8. Hormonrand

Sägs vara ett av de klassiska tecknen. Om den sträcker sig upp till revbenen pojke och en lägre eller ingen flicka. Här ser jag skillnad, med A sträckte sig hormonranden från längst ner på magen till någon cm ovanför naveln, denna gång startar den vid naveln och går upp hela vägen.

Resultat: Pojke (A, flicka)

9: Smidighet

Smidiga mödrar väntar en flicka medan en klumpig väntar en pojke. I och för sig är jag väl ganska smidig i vanliga fall men upplever mig själv som mer smidig i kroppen denna graviditet än när jag väntade A även om jag då kände mig ganska så smidig.

Resultat: Flicka (A, flicka)

10: Humör

Lugnare humör - pojke, hetsigare - flicka.  Upplever att jag har fler och rejäla humörsvängningar denna gång än när jag väntade A.

Resultat: Flicka (A, pojke)

11. Benen

Tjocka och svullna ben - pojke medan smala ben - flicka. Jag upplever samma som sist att fötterna svullnat lite granna. De gånger jag suttit mycket har även benen svullnat. 

Resultat: Flicka (A, flicka)

12. Maya indianernas uträkning

”Det sägs att Mayaindianerna tog reda på barnets kön genom att titta på mammans ålder och det år då barnet blev till. Om båda siffrorna är udda eller jämna – då blir det en flicka. Om ett av talen är udda och ett är jämnt blir det en pojke.” Tittar man på åldern jag hade när jag blev gravid i mars 35 år och det är 2017 pekar det ju på en pojk (men ett par veckor senare så blev jag 36 och i så fall skulle det ju vara en flicka) Jag räknar med åldern jag hade när jag blev gravid för enkelhetensskull.

Resultat: Pojke (A, flicka)

13. Kinesiska kalendern

Antik kunskap som sägs kunna förutsäga könet genom att jämföra ditt födelsedatum med datum för befruktningen. Jag var 35 i mars och då visar det flicka, om man räknar årets nya ålder 36 och mars så visar det pojke... Jag utgår precis som ovanstående i åldern jag hade då jag blev gravid för enkelhetens skull.Vill du läsa mer om detta går det att göra här: Kinesiska kalendern

Resultat: Flicka (A, flicka)

Myterna jag utgått ifrån har jag hittat här: https://pasmallen.nu/16-myter-som-avslojar-konet-pa-bebis-i-magen/ jag har inte tagit alla utan tagit bort ett par.

14. Sax eller kniv...

När jag väntade A var det en förälder på jobbet som gjorde ett litet test på mig från sitt hemland när hon fick reda på att jag var gravid. Testet gick ut på att gömma en sax och en kniv under varsin hög av kläder eller något annat. Sedan skulle jag sätta mig på en av högarna. Saxen symboliserade en flicka och kniven en pojke. Detta test har sedan testats på alla gravida kollegor efteråt och även på mig igen. Med A satte jag mig på en sax, denna gång en kniv.

Resultat: Pojke (A, flicka)

Så det totala resultatet: 6 pojke, 7 flicka, då är 2 på pojke något oklar och 3 på flicka något oklara, de med frågetecken efter (A: 3 pojke, 10 flicka, en oklar)

90% av graviditeten är nu gjord och idag är det fyra veckor till beräknad förlossning. Jag måste allt medge att jag börjar bli lätt trött på det här nu och vill bara att bebisen ska komma hit till oss, helst med en gång. För oss har det verkligen ingen betydelse vilket kön bebisen har utan huvudsaken är att den är frisk och mår bra. Spännande ska det i alla fall bli om något av det här stämmer, denna gång känns det som om "resultatet" är lite mindre oklart mot när jag väntade A då det pekade mer åt ett håll.

Frusen bil och en gravid Therese...

Ja detta är ingen rolig kombination och av någon anledning verkar detta fenomen sammanfalla med  båda mina graviditeter på något underligt sätt...

När jag väntade lilla A var jag ett par månader in i graviditeten (ca 4) när jag en morgon inte får upp dörrarna på bilen när jag ska till jobbet, det enda jag kunde öppna på min lilla peugeot var bakluckan... Det måste varit en syn för gudarna att se mig klättra in i bilen genom bakluckan denna morgon även om magen inte var så stor då så var det precis tillräckligt med utrymme för att jag skulle lyckas ta sig in mellan taket, sätet och nackstöden. 

Med cirka 4 veckor kvar till beräknad förlossning var det igår dags igen. Det var en helt magiskt vacker morgon ute igår, frost, klarblå himmel och sol och dörrarna på bilen var återigen totalt fastfrusna och A och jag fick halvspringa till förskolan. När jag kom hem gjorde jag ett nytt försök att ta mig in i den inbrotts-säkra bilen och denna gång lyckades jag tillsist öppna passagerardörren där solen legat på fram fick klättra mig in i bilen men dörren på förarsidan lyckades jag inte få upp utan fick först klättra ur samma väg jag kom in för att skrapa rutorna och sedan samma väg in igen för att ta mig iväg med bilen... Pust, tur att jag inte känner mig allt för osmidig med min stora mage även om det känns som man är vig som ett kylskåp vid vissa tillfällen.

Sista arbetsveckan och en sjukstuga

Förra helgen kändes den kommande veckan så lång och i början på veckan släpade sig dagarna fram. Kan det vara så att när man vet att man snart får vila så får man känslan av att det inte kommer fort nog. Sedan förra helgen har känningarna i kroppen blivit allt mer och den stundande vilan är bara så välkommen.  Inte nog med att det var sista arbetsveckan drog jag på mig en redig förkylning, jag hade ingen lust att sjukskriva mig de sista dagarna utan tog tjuren vid hornen och arbetade veckan ut.

Men nu är den sista arbetsveckan på en mycket lång tid är gjord och det känns så skönt. Imorgon ringer ingen klocka 5:15, jag kommer troligtvis inte få sova så mycket längre till men vad gör väl det när man får vila ut, något som jag känner att jag är i stort behov av just nu då min kropp är helt slut. I morgon väntar ett nytt besök hos barnmorskan annars blir det nog inte mycket gjort för min del. Jag har laddat upp med några jobböcker som jag velat läsa en längre tid men inte orkat med.

Denna veckan var det inte bara jag som blev sjuk här hemma utan magsjukan äntrade vårt hus i torsdags och vi fick hämta hem en inte så välmående liten tjej. Peppar peppar har både jag och M klarat oss hitils och jag hoppas verkligen att det för blir så.

Ute faller den säsongens första snö här och vår lilla tjej vill genast ta fram pulkan... Det var inte mycket snö som behövdes för att pulkan skulle fram när man var liten. Det hade varit så mysigt om snön bara hade fått ligga kvar ett litet tag. Jag hade sett fram emot en solig frostig morgon för att ta lite julkort ute men men vi får hoppas på fler tillfällen, men lite snö är ju inte fy skam det heller.

En magisk morgon i september

Höstmys och Halloween

Sedan i helgen har man verkligen märkt att det blivit mörkare på kvällen, så mysigt och jag börjar längta efter att få ta fram adventsljusstakarna och stjärnorna. Jag lovar jag ska hålla mig i skinnet ett par veckor till, men innan första advent blir det nog.

Jag tycker det är så mysigt att tända ljus på hösten och för ett par veckor sedan gick vi på pumpajakt och tillsammans gjorde vi vår första Halloween-pumpalykta att ha på trappen. Det var så mysigt och uppskattat av alla så detta kommer vi säkerligen att göra igen. Vi gick in för att använda oss av innanmätet från pumpan, ingen av oss hade provat att äta pumpa förut. Fröna rostade vi med havssalt och de var så goda! Jag skulle lätt kunnat köpa en pumpa till bara för att rosta fler frön. Av resten av innanmätet gjorde vi två olika pajer, en matpaj och en efterrättspaj. Recepten på allt finns längst ner i inlägget. Till nästa år skulle jag vilja prova att göra en pumpasoppa.

Jag tycker verkligen om Halloween, den gör hösten lite kortare och lite mysigare. Annars är det en så lång väntan fram till jul. Det jag däremot inte gillar är det fokus som blivit på att skrämma barn och att man bara ska klä ut sig till skrämmande saker. Detta upplevde jag inte alls när jag var i USA över Halloweeen där klär man ut sig som om det vore maskerad och man försöker hitta innovativa saker att klä ut sig till.

De sista åren har vi varit bjudna på Halloween fest hos ett par kompisar, så även i år. Eftersom vi inte är så mycket för det skrämmande så kör vi maskeradtema. Jag ville i år "utnyttja" min mage och jag fick se en bild där någon målat sin gravidmage som ett kinderägg. Jag tyckte detta var en superkul idé men hittade ingen som ville ställa upp att måla magen. Istället blev jag en bonnläpp med rejäl ölkagge. M körde oktoberfesttema och A hade världens sötaste pumpaklänning och ett spindeldiadem i håret.

Idag får pumpalyktan tyvärr flytta till soptunnan, jag hade gärna sett att den stod kvar någon vecka till men igår fick jag se att den börjat mögla. Nu får jag se om jag kan hitta något annat som kan lysa upp vår trapp i väntan på att vi kan sätta dit en liten gran.

Recept:
Rostade pumpafrön
Pumpa matpaj
Pumpa efterrättspaj

Känslomässig bergochdalbana och en sten som föll från hjärtat

Sista veckan har verkligen varit en känslomässig bergochdalbana för mig. I fredags fick jag besked om att det fortfarande fanns en möjlighet till drömjobbet för min del. Det var så jobbigt, samtidigt som jag verkligen ville så kände jag att jag bara ville ha ett avslut på det hela. Hoppet måste väckas på nytt samtidigt som jag inte ville ha några höga förhoppningar om ett nytt jobb. I måndags var det dags för en ny intervju för mig och sedan dess har jag bara väntat och väntat. Idag fick jag äntligen ett avslut, än en gång föll jag på målsnöret men det känns så bra! Jag är så stolt över mig själv att jag tagit mig så långt på två olika tjänster och jag känner att min känsla var helt rätt att jag valt rätt väg och är så taggad på nästa tjänst som kommer ut. Jag sökte tjänsten i första hand för att att bli en erfarenhet rikare och det har jag verkligen blivit!

Ikväll när jag kom från jobbet låg det ett brev från försäkringskassan i brevlådan. Känslan att jag inte visste om jag vågade öppna kuvertet infann sig för jag kände att jag ville inte ha ett nej till idag. Men denna gång var ett positivt besked och jag blev beviljad graviditetspenning på heltid från vecka 47 så det känns helt underbart, två veckor kvar att jobba efter denna sedan blir det vila för min del.

Jag har velat jobba så länge det går  denna graviditeten men de sista veckorna har det känts lite motigt och jag känner inte att jag har möjlighet till att genomföra mitt arbete på det sätt jag vill. Kroppen tar emot åt alla håll och det är inte det lättaste att hjälpa, trösta och bära små barn. Jag fick inte postat mina papper till försäkringskassan innan förra veckan. Jag trodde verkligen inte att jag skulle få svar inom en vecka att det var beviljat!