Sista arbetsveckan och en sjukstuga

Förra helgen kändes den kommande veckan så lång och i början på veckan släpade sig dagarna fram. Kan det vara så att när man vet att man snart får vila så får man känslan av att det inte kommer fort nog. Sedan förra helgen har känningarna i kroppen blivit allt mer och den stundande vilan är bara så välkommen.  Inte nog med att det var sista arbetsveckan drog jag på mig en redig förkylning, jag hade ingen lust att sjukskriva mig de sista dagarna utan tog tjuren vid hornen och arbetade veckan ut.

Men nu är den sista arbetsveckan på en mycket lång tid är gjord och det känns så skönt. Imorgon ringer ingen klocka 5:15, jag kommer troligtvis inte få sova så mycket längre till men vad gör väl det när man får vila ut, något som jag känner att jag är i stort behov av just nu då min kropp är helt slut. I morgon väntar ett nytt besök hos barnmorskan annars blir det nog inte mycket gjort för min del. Jag har laddat upp med några jobböcker som jag velat läsa en längre tid men inte orkat med.

Denna veckan var det inte bara jag som blev sjuk här hemma utan magsjukan äntrade vårt hus i torsdags och vi fick hämta hem en inte så välmående liten tjej. Peppar peppar har både jag och M klarat oss hitils och jag hoppas verkligen att det för blir så.

Ute faller den säsongens första snö här och vår lilla tjej vill genast ta fram pulkan... Det var inte mycket snö som behövdes för att pulkan skulle fram när man var liten. Det hade varit så mysigt om snön bara hade fått ligga kvar ett litet tag. Jag hade sett fram emot en solig frostig morgon för att ta lite julkort ute men men vi får hoppas på fler tillfällen, men lite snö är ju inte fy skam det heller.

En magisk morgon i september