onsdag 1 november 2017

Känslomässig bergochdalbana och en sten som föll från hjärtat

Sista veckan har verkligen varit en känslomässig bergochdalbana för mig. I fredags fick jag besked om att det fortfarande fanns en möjlighet till drömjobbet för min del. Det var så jobbigt, samtidigt som jag verkligen ville så kände jag att jag bara ville ha ett avslut på det hela. Hoppet måste väckas på nytt samtidigt som jag inte ville ha några höga förhoppningar om ett nytt jobb. I måndags var det dags för en ny intervju för mig och sedan dess har jag bara väntat och väntat. Idag fick jag äntligen ett avslut, än en gång föll jag på målsnöret men det känns så bra! Jag är så stolt över mig själv att jag tagit mig så långt på två olika tjänster och jag känner att min känsla var helt rätt att jag valt rätt väg och är så taggad på nästa tjänst som kommer ut. Jag sökte tjänsten i första hand för att att bli en erfarenhet rikare och det har jag verkligen blivit!

Ikväll när jag kom från jobbet låg det ett brev från försäkringskassan i brevlådan. Känslan att jag inte visste om jag vågade öppna kuvertet infann sig för jag kände att jag ville inte ha ett nej till idag. Men denna gång var ett positivt besked och jag blev beviljad graviditetspenning på heltid från vecka 47 så det känns helt underbart, två veckor kvar att jobba efter denna sedan blir det vila för min del.

Jag har velat jobba så länge det går  denna graviditeten men de sista veckorna har det känts lite motigt och jag känner inte att jag har möjlighet till att genomföra mitt arbete på det sätt jag vill. Kroppen tar emot åt alla håll och det är inte det lättaste att hjälpa, trösta och bära små barn. Jag fick inte postat mina papper till försäkringskassan innan förra veckan. Jag trodde verkligen inte att jag skulle få svar inom en vecka att det var beviljat!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar