Nya mål för 2018

Även nästa år har jag tänkt sätta upp några små, konkreta mål som jag känner att jag har möjlighet att nå upp till under året. Jag vill inte kalla det för nyårslöfte eftersom jag känner mig "tvingad" att hålla det utan jag ser det som ett mål som jag kan sträva efter att nå. Av de sista meningarna känns det inte alls som jag jobbar i skolans värld och läser läroplan stup i kvarten ;). Men ibland behöver man inte nå hela vägen upp till målet och det känns mycket bättre för mig.

Målen för 2017 var

• Ekonomisk buffert 
• Äta vegetarisk en gång i veckan
• Gå en promenad i veckan

De två översta målen för 2017 har gått galant och i år har jag sparat mer än jag någonsin kunnat ana (och det vill jag fortsätta med). Vegetariskt har vi ätit minst en gång i veckan, så mycket goda rätter vi fått smaka. Däremot promenaden som till synes är det enklaste målet och inte kräver någonting har varit desto svårare att nå för min del, men promenader har det definitivt varit men inte själv och varje vecka. De sista månaderna har det inte blivit särskilt många och det finns en orsak till det.

Målen för 2018 kommer gå lite på samma spår...

• Spara så mycket som möjligt under de förutsättningar jag har och tänka över mina inköp.

Som föräldraledig regnar inte precis pengarna över en och under 2017 har jag sparat varje månad för att kunna dryga ut föräldrakassan för att kunna spara lite på dagarna. Min budget gör det lätt för mig att kunna se hur många dagar jag behöver ta ut varje månad för att få den inkomst jag behöver för att klara mig under månaden.

Med mina mål vill jag kunna fortsätta mina övriga sparanden förutom de 10% av min inkomst som jag kommer att spara ändå. Jag vill kunna spara mer så, så mycket som möjligt av de pengar som blir över kommer att gå till att utöka mitt sparande. Det vill jag nå genom att bli bättre på att tänka över mina inköp och tänka en extra gång innan jag handlar "behöver vi det här" och försöka att tänka ännu mer ekonomiskt på de val jag gör när jag handlar mat, eller kläder till mig eller barnen. Erbjudanden, rabatter och begagnat, många bäckar små...

• I största möjliga mån promenera till och från förskolan för att lämna A

Vi har dryga kilometern ner till A förskola och jag har sista månaden känt mig som en riktig miljöbov som tagit bilen till och från förskolan när jag lämnat A. Det har så burit mig emot att ta bilen denna korta sträcka men jag har verkligen inte fixat att gå den lilla biten den sista tiden. Nu känner jag att jag ska verkligen försöka gå dagligen om det inte är så att jag kan planera att åka ut med bilen samtidigt för att jag har ett ärende som passar i tid vilket främjar både hälsa, miljö och plånbok.

• Fortsätta äta vegetariskt

Vi tänker fortsätta äta vegetariskt minst en gång i veckan, kanske mer! Den vegetariska måltiden har blivit något som vi ser framemot i veckan. Dessutom är det bra för hälsan, miljön och plånboken har jag märkt.

• Rensa, Rensa, Rensa

I år när jag kommer vara hemma en del kommer jag passa på att rensa lite här hemma. När vi flyttade gick det lite fort och jag hann inte riktigt med att rensa då så nu tänker jag ta tillfället i akt att sortera lite gammalt. Sälja det som säljas kan, skänka bort och lämna till återvinning. Även det är bra för miljön och plånboken.

• Komma i form

Sedan har jag tänkt att när allt lagt sig lite med bebis och allt ska jag börja träna lite själv och komma i form men det sparar vi till lite längre fram i vår.

Så tittar man krasst på mina mål så går de alla in under tre områden på ett eller annat sätt. 

2018 kommer bli hälsans, miljöns, ekonomins år för mig! 

Nu önskar jag er ett riktigt Gott Nytt År ett fantastiskt 2018! 

Nio dagar har jag gått över tiden idag och själv har jag redan börjat räkna ner timmarna till tolvslaget. Jag har nog aldrig längtat så mycket att timmarna som ska gå och till klockan slår midnatt imorgon kväll, jag känner mig lite som ett barn som längtar efter julafton :)

En vecka utan napp och en vecka över tiden

Nu har det gått en vecka sedan nappen av olyckshändelse trillade i toan och det har gått över förväntan bra att vara utan den, jag är så positivt överraskad. Tillfällena A har frågat efter nappen kan nog nästan räknas på en hand och det har inte varit skrik eller gråt efter den. Några vakna stunder på nätterna har det varit och en natt fick vi sova hela natten utan uppvak. Fortfarande tar det henne en god stund att komma till ro när det är dags att sova. Jag är så stolt över henne som kunde lämna nappen så abrupt även om vi visserligen förberett henne på att så skulle ske när nappen tuggades sönder.

Tiden rusar iväg och nu har jag även hunnit gå en vecka över tiden och det går riktigt bra. Samtidigt som man bara vill att det ska komma igång nu så blir jag mer och mer taggad för varje dag som går att gå veckan och året ut. Tre dagar och några timmar till känns inte helt omöjligt om man säger så. Men liten är så välkommen när den än kommer oavsett om det är någon av 2017´s sista dagar eller 2018´s första. På ett sätt är jag så glad att jag fått gå en vecka över tiden med tanke på vårt oväntade nappavslut förra veckan för A skull, det kommer säkert bli laddat om bebisen vill ta napp ändå men nu hinner det i alla fall gå ett par extra dagar.

Idag tog vi en liten tur till Kinna, efter alla dagar hemma var det skönt att komma ut och byta miljö en liten stund. Vi hade ett ärende på banken och sen tog vi en fika på Skrädderiet. Innan när vi varit iväg någonstans har vi satt på A en blöja, hemma går hon helt utan. Idag ville hon ha bara trosor sa hon och jag försökte lite att "tänk om du kissar i byxorna"... men min kloka tjej som alltid har svar på tal svarar direkt "man måste försöka"... så sagt och gjort på hennes initiativ har vi idag varit ute två korta stunder utan blöja och utan olyckor! Jag har funderat på att det kanske vore bäst att bara vara utan blöja när vi är iväg men inte vågat riktigt för jag upplever att har A blöja på sig passar hon på att kissa i den precis innan den ska åka av och idag visade hon att hon fixar det, stora tjejen.

God fortsättning!

Hoppas att ni alla haft en härlig julledighet. Vi har haft det riktigt lugnt och skönt. Julen och nyår för den delen har varit lite oplanerade för oss då vi inte riktigt vetat hur det blir med förlossning och allt. Julafton firade vi hemma hos min mamma. A längtade så efter att få öppna sina paket och när tomten väl kom lade hon alla sina paket i en rad, en "A hög" som hon själv kallade den. 

I höstas läste jag ett inlägg någonstans just om julklappar. Det var en familj som gett sina barn tre julklappar. En med kläder, en med något att läsa och en med något som barnet ville ha. Detta är något som jag känner att jag vill ta till mig till nästa år. A fullständigt överöstes med julklappar och fick ca 95% av de som delades ut. Vi hade inte köpt särskilt många till henne, kanske en 7-8 stycken, men det är ju inte bara ifrån oss hon får och man ser ju verkligen att hon inte uppskattar allt. Det var ett par saker som hon roades av och resten brydde hon sig inte ens om.

Det värsta är att jag tycker att det är så roligt att köpa massa små saker och presenter så den det kommer bli allra svårast för är nog mig själv. Men jag har bett M påminna mig om ca 3 paket till nästa år, så vi får se hur det går.

Vid halv elva på julaftons kväll kände jag att jag nästan kunde pusta ut över att bebisen fortfarande var kvar i magen men samtidigt vågade jag inte säga det rakt ut ifall att... och än är den kvar, frågan är bara hur länge. 

Juldagen vilades mest bort, jag var helt slut vet inte när jag var så trött senast. Idag ska vi ge oss ut för att handla lite mat. Det sista har vi varit riktigt duktiga på att åka iväg och veckohandla men nu tar vi en halv vecka i taget då man inte riktigt känner för att köpa hem en massa mat som blir ståendes ifall vi får åka iväg och kanske bli inlagda ett par dagar. 

Bye bye nappis

För ett par veckor sedan skrev jag om vårt problem med söndertuggade nappisar, (vill du läsa det så finns det här: trasiga nappar)

Det visade sig ganska snart efter det inlägget att både nappen jag hade packat ner och nappen vi hade på förskolan var söndertuggade och kvar hade vi endast en napp. Min första tanke när vi hade en napp kvar var att jag ville klippa sönder den för att bara få ett slut på det hela men jag hade inte hjärta till det. Istället åkte sista nappen fram och tillbaka till förskolan och de dagar jag glömt den fick jag helt enkelt ta en extra tur och lämna den. För ett par dagar sedan fick vi frågan hur det går med nappen, jo det går fint sa vi, inte har hon tuggat på den en enda gång...

Sedan vi fick slänga fem nappar under loppet av ett par dagar har vi försökt peppa A att när nappen försvinner köper vi inga nya och när denna nappen går sönder så får hon klara sig utan den. Vi har pratat om att hon ska ge den till tomten och att hon ska få en liten present av honom om hon gör det. Jag hade nog trott att nappen skulle vara söndertuggad vid det här laget men ack så fel jag hade men igår löste sig problemet lite av sig självt - nappen tappades i toaletten...

Just då blev det tårar, skrik och gråt och det var innerligt. Sedan pratade vi om det att nappen som legat i toan med kiss och bajs kan man ju inte stoppa i munnen och det var hon med på. Vi hjälptes åt att hänga upp nappen på paketkalendern och A ringde i den lilla klockan så att nissen visste att han skulle komma. När jag sedan gick för att hämta min telefon för att ta ett kort hämtade hon sin telefon och ringde tomten och sa att han kunde komma och hämta nappen nu.

Jag bävade så inför natten, jag såg framför mig skrik och gråt och många nattliga uppvak men även där hade jag fel. En gång innan vi gick och lade oss sa A att jag vill ha min nappis. Då pratade vi om det igen och sen kom det inte mer på tal. Det tog en extra stund att lägga henne men hon varken frågade efter nappen eller var ledsen, inte heller i natt de gånger hon vaknade. Enda gången hon var lite kinkig var vid femsnåret då hon ville gå upp... Då sa jag bara att det var mitt i natten och vi behövde sova en stund till och hon somnade om efter lite gnäll men frågade inte efter nappen.

När vi vaknade på morgonen hade tomten lämnat några små paket som vi hade hemma och en peng. Det känns lite onödigt att stressa iväg och köpa en leksak två dagar innan julafton. A började själv prata om att åka till Ullared igår för hon ville åka till leklandet så det tänker vi kan vara en bra ide i januari en gång. Då kan hon få leka i leklandet och välja ut en leksak som hon vill ha och betala för den med sin peng.

Nu är det säkert någon som tänker "åker hon iväg till Ullared med en nyfödd" och ja i januari eller början på februari kan jag faktiskt tänka mig det för då har de lågsäsong och det årets fattigaste månad. Sist jag var i där i januari var vi näst intill ensamma i butiken och enligt folkhälsomyndighetens senaste rapport ser det ut att vara ett "lågt" rs virus år så chansen är nog större för rs virus om jag tar med bebis till mataffären dit alla måste åka.

Men åter till napparna jag är så stolt över vår tjej som klarade första kvällen och natten så bra! Vid lunch var hon jätteglad och sa "jag ska sova utan nappen idag igen!" efter en stund sa hon "jag vill ha min nappis" men inte mer än så, så härligt! Även ikväll har det tagit sin tid att komma till ro, jag har hört att de första tre nätterna är värst så vi hoppas att det vänder snart och A snart kommer fortare till ro vid sängdags.

Dagen D - due date...

Idag har dagen kommit, dagen D, dagen för beräknad födsel och ingen bebis i sikte. Dagen då endast 5% av barnen som är beräknade kommer till världen. Vår lille skrutt verkar inte vara 100% "färdigbakad" än och stannar nog inne i värmen ett par dagar till verkar det som. Jag har hela tiden hoppats på att det skulle kommit igång redan och bebis skulle vara här redan nu. Men jag ska inte sticka under stolen med att jag lite granna hoppas på möjligheten att gå över till det nya året, 11 dagar kvar efter idag - går det?

För många känns nog de här sista dagarna som långa och jobbiga. Men jag känner att jag äntligen börjar se "ljuset i tunneln" om man får lov att säga så, för nu kan min nedräkning äntligen börja på riktigt och nu är det ett max antal dagar kvar till en eventuell igångsättning. Har jag fixat 280 dagar så ska jag nog fixa de sista dagarna med. Idag när jag var hos barnmorskan pratade hon om ett datum i början på nästa år för igångsättning så vi får se hur det blir om det kommer igång innan eller inte.

Denna vecka har A gått på jullov och M jobbar hemifrån ifall att bebis skulle komma. Jullovskänslan börjar infinna sig hos oss alla och de sista dagarna har vi sovit fram till närmare 8 på morgnarna - så härligt! Bäst att njuta för snart är vi nog uppe i ottan igen. Jag märker att jag kräver allt mindre sömn om nätterna nu och får nästan tvinga mig själv att inte sova på dagarna och vara uppe någon extra timma på kvällen för att kunna få en ok nattsömn utan flera vakna timmar på nätterna, det är så värt det de nätterna jag får sova.

I veckan levererades A första julklapp med posten från USA, hon blev så glad när hon fick den. Vi öppnade den när vi pratade med moster över face-time så även hon fick vara med på ett hörn. A blev så glad över sakerna i paketet. Det är så roligt att få se julen ur sitt barns ögon och nu hoppas jag verkligen att vi får vara med och fira jul med A och resten av familjen på julafton och att bebisen inte väljer att komma den dagen!

Hade du valt en tidigare igångsättning?

Igår när jag var hos barnmorskan fick jag information och möjlighet att delta i en studie kring tidigare igångsättning. Studien innebär att man blir igångsatt i vecka 41 istället för vecka 42, alltså en vecka tidigare än vad som är praxis idag. Det vill säga om förlossningen inte kommit igång av sig självt. Även om man deltar i studien är det inte säkert att man blir igångsatt eftersom de har två grupper A och B, en testgrupp och en kontrollgrupp som ska jämföras. Om man väljer att delta lottas man in i någon av grupperna.

Bara tanken på att bli igångsatt ett par dagar innan nyårsafton fick mig direkt att känna nej, jag vill inte vara med oavsett hur lockande "erbjudandet" än var. Jag lovade i alla fall att ta med mig pappret hem och läsa om studien. Väl hemma diskuterade vi en ev tidigare igångsättning och vi båda var av samma inställning. Hade det varit en annan vecka, en annan månad hade vi gjort det men inte nu... Det kändes skönt att även barnmorskan var av samma inställning och hade stått över av samma anledning som jag.

Nu kan det ju vara så att bebisen kommer innan en eventuell igångsättning och kanske till och med samma dag som denna hade skett men är jag inte med i studien så har jag ju i alla fall chansen att gå över till 2018. Även om den sista möjligheten känns oerhört långt borta inte särskilt lockande så finns ju ändå möjligheten och den tänker vi ta.

8 dagar!?

Idag när jag loggade in i gravidappen, stod det 8 dagar kvar till beräknad förlossning, helt otroligt vad tiden går. Medan jag fortfarande jobbade trodde jag knappt att jag skulle gå tiden ut... Men vi får se hur det går, dagarna går och den 21 december kommer allt närmare. Jag håller tummarna för att vi ska klara julafton och bebisen kan få en egen födelsedag. Sist gick jag över 8 dagar, om jag går över denna gång hoppas jag nästan att jag går 11 dagar och klarar även själva nyårsnatten och det blir en januari bebis istället. Undra om man kan lyckas med det ,att gå över längre med andra barnet? Det sägs ju att det oftast kommer tidigare än det första. Dagarna släpar sig fram och kroppen känns tyngre och tyngre och jag börjar bli så trött på det här nu och vill bara att allt ska vara över. Att behöva sätta sig upp varje gång man ska vända sig i sängen - det är ett smärre projekt.

Nu tycker jag att det är dags att bebisen kan komma till oss. Just nu känns det som om jag bara går och letar tecken på att förlossningen ska sätta igång och googlar minsta lilla grej... nojig är jag med :) Det som oroar mig mest denna gång är nog vädret som varit denna veckan och väglaget... men men det ger sig vad det blir. Denna gången tycker jag att det har varit fler gånger som jag trott att det ska starta än sist. Kanske är det så att man denna gång vet lite vad man ska leta efter. Nu tycker jag att jag kan ha ont ett par timmar och sedan försvinner allt lika plötsligt som det kommit och sedan vara lugnt i ett par dagar innan det blir samma visa om igen.

Jag trivs med att vara förberedd så i år har jag varit färdig med julklappar, julkort och bebisförberedelser i mycket god tid. Nu är jag så glad för det för det för nu är det knappt att jag orkar ta för mig något här hemma jag är helt slut och trivs bäst på sofflocket. Till bebisen har vi inte köpt så mycket nytt än utan plockat fram och tvättat allt könsneutralt som A hade när hon var liten. Det rosa har jag inte vågat tvätta än utom tre "tjej" plagg, en pyjamas A fick från min syster som är i ministorlek som var för liten redan när A fick den, en känning och ett par strumpbyxor som får bli julkläder om det blir en liten tjej, blir det en pojke som tittar ut så får helt enkelt inhandla något. Det som bebisen fått nytt är mest ytterkläder, sådant som vi inte hade till A som en fleeceoverall, varm mössa och tossor och nu senast en mini åkpåse att ha i babyskyddet/vagnen, det är ju lite skillnad på ytterkläder till en april/december-bebis. Sedan har bebisen fått egna kläder att åka hem i, de kläder A hade när hon åkte hem i från sjukhuset har jag ramat in och tänker göra det samma med bebisens.

Önskar er alla en trevlig lucia kväll!

Nattliga besökare och en hemmavecka

Vaknade tidigt i morse att det var något som sprang över taket på vinden... möss... när jag väl vaknat till slutade springandet men jag hade så svårt att somna om. Jag har inte hört de små hyresgästerna mer idag och hoppas jag inte hör dem mer heller. Än har vi inte fått upp några fällor så det får bli ett av helgens projekt. Möss är så läskiga tycker jag. Jag ryser i kroppen bara jag tänker på det, jag vill inte ha dem inne i huset. Samtidigt har jag någon sorts hat kärlek till dessa små djur. Är de inomhus så ryser jag i hela kroppen av dem och vill bara bli av med dem fort som attan men ser jag dem ute i naturen måste jag allt erkänna att det är lite gulliga. Ja, jag vet det är helt skruvat...

Denna vecka har jag och A hängt mestadels hemma. På förskolan har det gått magsjuka så jag har valt att ha A hemma för att försöka slippa ha in denna sjukan i hemmet, jag vill inte ha det nu. Det är inte så lätt att förklara för en två och ett halvt åring varför hon inte får gå till förskolan i dessa fall men det kändes som hon varit ganska förstående ändå. Kanske är det för att hon själv råkade ut för det för ett par veckor sedan och det fortfarande är ganska färskt i hennes minne.

Vi har haft en riktigt mysig vecka i regnet och blåsten med besök hos barnmorskan, frissan och massa fika, julförberedelser, spel, pyssel och film.

Trevlig helg på er alla!

Trasiga nappar och en ovilja att se sina begränsningar

Sista veckan har A tuggat sönder tre av sina nappar och just nu känns det som sämsta tajmingen att sluta med napp, med knappt tre veckor till beräknat datum då bebisen kommer. Samma sak var det förra året när det var dags för oss att flytta till huset då hade napp-företaget gjort om napparna och A vägrade ta de nya napparna, då jag tyckte inte att det var läge att sluta nu nästan ångrar jag mig att vi inte tog den striden då. Nu känner jag att hon är såpass stor att tuggar hon sönder napparna är hon inte  längre i behov av dem och nu har jag elakt nog sagt till lilla A att napparna slängs i takt att med att de tuggas sönder och vi köper inga mer. Nu finns det bara en kvar här hemma, en på förskolan och en nedpackad i en väska ifall vi skulle behöva åka till sjukhuset. Så förhoppningsvis räcker de sista tre napparna ett par veckor till...

Kroppen min säger mer och mer i från och jag orkar allt mindre. De sista veckorna har jag haft en önskan om att åka till julmarknaden på Liseberg. Dels för att det är så himla mysigt där och dels för att jag tror att A skulle uppskatta det, om inte hade det varit ett lysande tillfälle att lämna napparna till kaninerna om det inte snart hade varit dags för bebis. Oavsett hur gärna jag vill inser jag på ett sätt att det inte är möjligt att åka dit för jag kommer inte orka att traska runt där i ett par timmar utan bli sängliggandes i ett par dagar efteråt men ändå kan jag inte släppa tanken på att åka dit. Igår orkade jag knappt med de två timmarna vi gjorde ärenden och handlade i Kinna. Eller kanske är det dit jag skulle åka och gå en massa för att få det att gå igång för jag är bara så trött på att vara gravid just nu. 

Det tar på kroppen att inte få sova ordentligt om nätterna, att ta sig ur sängen alla gånger jag behöver gå på toa och bara att vända på sig är just nu är ett smärre projekt. Jag vet att jag kommer säkerligen inte få sova mycket när bebisen väl kommer men jag tror  iallafall att det jag kommer sova när bebisen kommer, kommer vara en så mycket bättre sömn än den jag får nu. 

Önskar er alla en trevlig första advent!

"Jag väntar på tomten, han kommer med paket till mig"...

Ibland undrar jag vart A får allt i från. I morse vaknade jag strax efter sex att A pratade för sig själv och jag gick in till hennes rum som var helt tomt. Jag hittade henne i mörkret vid ett av fönstren i vardagsrummet och när jag frågade vad hon gjorde där får jag till svar: "Jag väntar på tomten, han kommer med paket till mig"...

Min första tanke var tänk vad besviken hon blir när hon inser att tomten inte kommer förbi och dessutom kommer det inte ett paket innan på söndag. När jag var liten hade jag en paketkalender där jag fick paket varje dag. Jag minns själv att jag i slutet tyckte att det var jobbigt för att man fick saker mest bara för att... Jag har fortfarande kvar min kalender och vill givetvis använda den och föra traditionen vidare men vi valde redan förra året att ge ett paket varje adventssöndag istället. Jag känner att det blir mer lagom och man kan lägga lite mer krut på varje paket om man vill. Idag har jag förberett de fyra paketen som nu ligger gömda och väntar på att plockas fram men först får vi ta fram kalendern men jag tror att vi väntar med den till imorgon.

I vårt hem finns i år endast en gammal hederlig kalender med bara bilder i. När vi skulle ta fram och öppna den första luckan idag så är det första A säger, det kanske finns en bok där i. Jag förstår inte var hon fått det i från att det "ska vara något i" för vi har inte haft någon sådan kalender tidigare där man får saker varje dag. Förra året hade vi bara "min" kalender där hon fick ett paket varje advent. Min första tanke var att de kanske pratat om det på förskolan men när jag lämnade A på morgonen pratade vi om det där och de hade inte heller pratat om det där heller. I bland blir man bara så förvånad, kanske såddes det ett litet frö när moster igår berättade att hon postat en julklapp som skulle komma med flygplan till A men A svarade henne genast att "tomten kommer inte än"...

Idag har vi fixat de sista förberedelserna inför advent, fixat adventsljusstaken, tagit fram "nedräkningsljuset" och givetvis kollat in julkalendern som ska bli så spännande att följa varje dag fram till jul.

En bild från förra årets första advent

Tacksamhet över landet vi bor i

Mycket finns att säga om vår sjukvård och att bara få tag i en tid till en läkare är inte alltid det lättaste när man ska ta sig igenom olika instanser, flera olika samtal för att sedan få börja om från början igen. Men jag är så oerhört tacksam att jag bor i ett land som Sverige som har en så fantastiskt bra sjukvård.

Igår såg jag dokumentärfilmen "bäbisfabriken" på SVT play som handlade om världens största BB i Manilai Filippinerna. Snart är det dags för min andra förlossning och jag är så oerhört glad att jag inte är där utan i detta land med en fantastisk sjukvård. Jag lider med de kvinnor som i sitt värkarbete fick dela säng med en annan kvinna för det inte fanns plats för alla och när de efter förlossningen fick ligga i samma rum tillsammans med ca 150 andra kvinnor och deras barn där sjuksköterskorna spred information via högtalarsystemet i rummet. Jag kan inte annat än känna tacksamhet att få vara i ett rum med M och personalen och sedan få ett eget rum på sjukhuset när allt är klart. Jag blir mörkrädd bara att tänka mig att dela rum med en massa andra personer när man känner sig som mest utpumpad och sårbar. Jag kan inte föreställa mig att det någonsin skulle vara tyst i ett rum med så många människor och hur stressande det skulle vara med bebisskrik i stort sett dygnet runt.

Jag känner mig så trygg i att föda här med all den hjälp som finns att tillgå. Vi har valt samma sjukhus som sist och det är det sjukhus som ligger närmast oss, där finns även en neonantal avdelning vilket jag ser som mycket positivt eftersom vi fick ligga där sist. Nu är det bara att hålla tummarna att det inte är fullbelagt när det är dags för oss att åka in.

Pojk eller flicka?

Det är den stora frågan och gissningarna har varit många, men de flesta jag stöter på säger pojke - "för du har en pojkmage". Spännande är det i alla fall och enligt storasyster är det varken en pojke eller flicka utan en nalle som bor där inne i magen, jag hoppas att besvikelsen inte blir allt för stor när hon inser att bebisen inte är en nalle.

Vi bestämde oss för att inte ta reda på könet för på något sätt så hör det ändå till, den där överraskningen man går och väntar på i nio långa månader för att sedan få träffa den där lille krabaten som gömmer sig därinne. Jag måste allt erkänna att jag är ganska så nyfiken jag med på att få veta könet på bebisen precis som jag var när jag väntade A. Då som nu har jag gjort ett litet myttest som kan visa vilket kön bebis har. Jag tror att detta stämmer säkert in på vissa, inte på andra så här kommer mitt inte helt fullt vetenskapliga test kring vilket kön bebisen kan ha :)

1. Söt eller saltsug...

Med surt och salt sug sägs det bli en pojke och söt sug en flicka. Jag började med saltsug i somras men har gått över till sötsug och jag stoppar i mig något sött (läs godis) i stort sett varje dag... Större gottegris har jag aldrig varit så inte konstigt att mina tänder mår sådär. Med A var det totalt tvärt om då klarade jag inte av sötsaker och bakelser utan levde på frukt.

Resultat: Flicka (A, oklart - inget av det)

2. Hjärtljud

Puls över 140 sägs vara en flicka medan puls under 140 en pojke. Medelvärdet på hjärtljuden har legat över 140 enligt barnmorskan men denna gång upplever jag att de lägre än när jag väntade A. A låg högre mellan 140-160 medan denna gång har det varit under 130 ett par gånger.

Resultat: Flicka? (A, flicka)

3. Finnar

Problem med finnar sägs vara en flicka som själ sin mors skönhet... Finnar har jag otroligt sällan även i vanliga fall, under graviditeten har det dykt upp ett par stycken...

Resultat: Flicka? (A, det samma)

4. Illamående

Riktigt starkt illamående sägs peka mot flicka och detta ska även vara vetenskapligt belagt. Jag upplever att jag varit mer illamående denna gång än sist, sedan om det beror på att jag inte fått vila lika mycket som jag gjorde sist, det kan man ju spekulera över.

Resultat: Flicka (A, Pojke)

5. Konstiga matnojor

Många konstiga matnojor sägs peka mot en pojke även ökad aptit. Konstiga matnojor har jag inte haft alls och cravings har väl varit godis då. Ökad aptit har jag haft i perioder men det kan ju bero på att bebisen växer mycket...

Resultat: Pojke? (A, flicka)

6.  Magens form

Mage som håller sig framåt, “basketbollmage” och inte syns bakifrån ska vara en pojkmage, medan mage som blir bred och syns bakifrån är en flicka.

Resultat: Pojke (A, flicka)

7. Magens höjd

En låg mage sägs symbolisera pojke och en hög flicka. Jag upplever magen som lägre än sist.

Resultat Pojke: (A, flicka)

8. Hormonrand

Sägs vara ett av de klassiska tecknen. Om den sträcker sig upp till revbenen pojke och en lägre eller ingen flicka. Här ser jag skillnad, med A sträckte sig hormonranden från längst ner på magen till någon cm ovanför naveln, denna gång startar den vid naveln och går upp hela vägen.

Resultat: Pojke (A, flicka)

9: Smidighet

Smidiga mödrar väntar en flicka medan en klumpig väntar en pojke. I och för sig är jag väl ganska smidig i vanliga fall men upplever mig själv som mer smidig i kroppen denna graviditet än när jag väntade A även om jag då kände mig ganska så smidig.

Resultat: Flicka (A, flicka)

10: Humör

Lugnare humör - pojke, hetsigare - flicka.  Upplever att jag har fler och rejäla humörsvängningar denna gång än när jag väntade A.

Resultat: Flicka (A, pojke)

11. Benen

Tjocka och svullna ben - pojke medan smala ben - flicka. Jag upplever samma som sist att fötterna svullnat lite granna. De gånger jag suttit mycket har även benen svullnat. 

Resultat: Flicka (A, flicka)

12. Maya indianernas uträkning

”Det sägs att Mayaindianerna tog reda på barnets kön genom att titta på mammans ålder och det år då barnet blev till. Om båda siffrorna är udda eller jämna – då blir det en flicka. Om ett av talen är udda och ett är jämnt blir det en pojke.” Tittar man på åldern jag hade när jag blev gravid i mars 35 år och det är 2017 pekar det ju på en pojk (men ett par veckor senare så blev jag 36 och i så fall skulle det ju vara en flicka) Jag räknar med åldern jag hade när jag blev gravid för enkelhetensskull.

Resultat: Pojke (A, flicka)

13. Kinesiska kalendern

Antik kunskap som sägs kunna förutsäga könet genom att jämföra ditt födelsedatum med datum för befruktningen. Jag var 35 i mars och då visar det flicka, om man räknar årets nya ålder 36 och mars så visar det pojke... Jag utgår precis som ovanstående i åldern jag hade då jag blev gravid för enkelhetens skull.Vill du läsa mer om detta går det att göra här: Kinesiska kalendern

Resultat: Flicka (A, flicka)

Myterna jag utgått ifrån har jag hittat här: https://pasmallen.nu/16-myter-som-avslojar-konet-pa-bebis-i-magen/ jag har inte tagit alla utan tagit bort ett par.

14. Sax eller kniv...

När jag väntade A var det en förälder på jobbet som gjorde ett litet test på mig från sitt hemland när hon fick reda på att jag var gravid. Testet gick ut på att gömma en sax och en kniv under varsin hög av kläder eller något annat. Sedan skulle jag sätta mig på en av högarna. Saxen symboliserade en flicka och kniven en pojke. Detta test har sedan testats på alla gravida kollegor efteråt och även på mig igen. Med A satte jag mig på en sax, denna gång en kniv.

Resultat: Pojke (A, flicka)

Så det totala resultatet: 6 pojke, 7 flicka, då är 2 på pojke något oklar och 3 på flicka något oklara, de med frågetecken efter (A: 3 pojke, 10 flicka, en oklar)

90% av graviditeten är nu gjord och idag är det fyra veckor till beräknad förlossning. Jag måste allt medge att jag börjar bli lätt trött på det här nu och vill bara att bebisen ska komma hit till oss, helst med en gång. För oss har det verkligen ingen betydelse vilket kön bebisen har utan huvudsaken är att den är frisk och mår bra. Spännande ska det i alla fall bli om något av det här stämmer, denna gång känns det som om "resultatet" är lite mindre oklart mot när jag väntade A då det pekade mer åt ett håll.

Frusen bil och en gravid Therese...

Ja detta är ingen rolig kombination och av någon anledning verkar detta fenomen sammanfalla med  båda mina graviditeter på något underligt sätt...

När jag väntade lilla A var jag ett par månader in i graviditeten (ca 4) när jag en morgon inte får upp dörrarna på bilen när jag ska till jobbet, det enda jag kunde öppna på min lilla peugeot var bakluckan... Det måste varit en syn för gudarna att se mig klättra in i bilen genom bakluckan denna morgon även om magen inte var så stor då så var det precis tillräckligt med utrymme för att jag skulle lyckas ta sig in mellan taket, sätet och nackstöden. 

Med cirka 4 veckor kvar till beräknad förlossning var det igår dags igen. Det var en helt magiskt vacker morgon ute igår, frost, klarblå himmel och sol och dörrarna på bilen var återigen totalt fastfrusna och A och jag fick halvspringa till förskolan. När jag kom hem gjorde jag ett nytt försök att ta mig in i den inbrotts-säkra bilen och denna gång lyckades jag tillsist öppna passagerardörren där solen legat på fram fick klättra mig in i bilen men dörren på förarsidan lyckades jag inte få upp utan fick först klättra ur samma väg jag kom in för att skrapa rutorna och sedan samma väg in igen för att ta mig iväg med bilen... Pust, tur att jag inte känner mig allt för osmidig med min stora mage även om det känns som man är vig som ett kylskåp vid vissa tillfällen.

Sista arbetsveckan och en sjukstuga

Förra helgen kändes den kommande veckan så lång och i början på veckan släpade sig dagarna fram. Kan det vara så att när man vet att man snart får vila så får man känslan av att det inte kommer fort nog. Sedan förra helgen har känningarna i kroppen blivit allt mer och den stundande vilan är bara så välkommen.  Inte nog med att det var sista arbetsveckan drog jag på mig en redig förkylning, jag hade ingen lust att sjukskriva mig de sista dagarna utan tog tjuren vid hornen och arbetade veckan ut.

Men nu är den sista arbetsveckan på en mycket lång tid är gjord och det känns så skönt. Imorgon ringer ingen klocka 5:15, jag kommer troligtvis inte få sova så mycket längre till men vad gör väl det när man får vila ut, något som jag känner att jag är i stort behov av just nu då min kropp är helt slut. I morgon väntar ett nytt besök hos barnmorskan annars blir det nog inte mycket gjort för min del. Jag har laddat upp med några jobböcker som jag velat läsa en längre tid men inte orkat med.

Denna veckan var det inte bara jag som blev sjuk här hemma utan magsjukan äntrade vårt hus i torsdags och vi fick hämta hem en inte så välmående liten tjej. Peppar peppar har både jag och M klarat oss hitils och jag hoppas verkligen att det för blir så.

Ute faller den säsongens första snö här och vår lilla tjej vill genast ta fram pulkan... Det var inte mycket snö som behövdes för att pulkan skulle fram när man var liten. Det hade varit så mysigt om snön bara hade fått ligga kvar ett litet tag. Jag hade sett fram emot en solig frostig morgon för att ta lite julkort ute men men vi får hoppas på fler tillfällen, men lite snö är ju inte fy skam det heller.

En magisk morgon i september

Höstmys och Halloween

Sedan i helgen har man verkligen märkt att det blivit mörkare på kvällen, så mysigt och jag börjar längta efter att få ta fram adventsljusstakarna och stjärnorna. Jag lovar jag ska hålla mig i skinnet ett par veckor till, men innan första advent blir det nog.

Jag tycker det är så mysigt att tända ljus på hösten och för ett par veckor sedan gick vi på pumpajakt och tillsammans gjorde vi vår första Halloween-pumpalykta att ha på trappen. Det var så mysigt och uppskattat av alla så detta kommer vi säkerligen att göra igen. Vi gick in för att använda oss av innanmätet från pumpan, ingen av oss hade provat att äta pumpa förut. Fröna rostade vi med havssalt och de var så goda! Jag skulle lätt kunnat köpa en pumpa till bara för att rosta fler frön. Av resten av innanmätet gjorde vi två olika pajer, en matpaj och en efterrättspaj. Recepten på allt finns längst ner i inlägget. Till nästa år skulle jag vilja prova att göra en pumpasoppa.

Jag tycker verkligen om Halloween, den gör hösten lite kortare och lite mysigare. Annars är det en så lång väntan fram till jul. Det jag däremot inte gillar är det fokus som blivit på att skrämma barn och att man bara ska klä ut sig till skrämmande saker. Detta upplevde jag inte alls när jag var i USA över Halloweeen där klär man ut sig som om det vore maskerad och man försöker hitta innovativa saker att klä ut sig till.

De sista åren har vi varit bjudna på Halloween fest hos ett par kompisar, så även i år. Eftersom vi inte är så mycket för det skrämmande så kör vi maskeradtema. Jag ville i år "utnyttja" min mage och jag fick se en bild där någon målat sin gravidmage som ett kinderägg. Jag tyckte detta var en superkul idé men hittade ingen som ville ställa upp att måla magen. Istället blev jag en bonnläpp med rejäl ölkagge. M körde oktoberfesttema och A hade världens sötaste pumpaklänning och ett spindeldiadem i håret.

Idag får pumpalyktan tyvärr flytta till soptunnan, jag hade gärna sett att den stod kvar någon vecka till men igår fick jag se att den börjat mögla. Nu får jag se om jag kan hitta något annat som kan lysa upp vår trapp i väntan på att vi kan sätta dit en liten gran.

Recept:
Rostade pumpafrön
Pumpa matpaj
Pumpa efterrättspaj

Känslomässig bergochdalbana och en sten som föll från hjärtat

Sista veckan har verkligen varit en känslomässig bergochdalbana för mig. I fredags fick jag besked om att det fortfarande fanns en möjlighet till drömjobbet för min del. Det var så jobbigt, samtidigt som jag verkligen ville så kände jag att jag bara ville ha ett avslut på det hela. Hoppet måste väckas på nytt samtidigt som jag inte ville ha några höga förhoppningar om ett nytt jobb. I måndags var det dags för en ny intervju för mig och sedan dess har jag bara väntat och väntat. Idag fick jag äntligen ett avslut, än en gång föll jag på målsnöret men det känns så bra! Jag är så stolt över mig själv att jag tagit mig så långt på två olika tjänster och jag känner att min känsla var helt rätt att jag valt rätt väg och är så taggad på nästa tjänst som kommer ut. Jag sökte tjänsten i första hand för att att bli en erfarenhet rikare och det har jag verkligen blivit!

Ikväll när jag kom från jobbet låg det ett brev från försäkringskassan i brevlådan. Känslan att jag inte visste om jag vågade öppna kuvertet infann sig för jag kände att jag ville inte ha ett nej till idag. Men denna gång var ett positivt besked och jag blev beviljad graviditetspenning på heltid från vecka 47 så det känns helt underbart, två veckor kvar att jobba efter denna sedan blir det vila för min del.

Jag har velat jobba så länge det går  denna graviditeten men de sista veckorna har det känts lite motigt och jag känner inte att jag har möjlighet till att genomföra mitt arbete på det sätt jag vill. Kroppen tar emot åt alla håll och det är inte det lättaste att hjälpa, trösta och bära små barn. Jag fick inte postat mina papper till försäkringskassan innan förra veckan. Jag trodde verkligen inte att jag skulle få svar inom en vecka att det var beviljat!

Din tid kommer!

Idag kom beskedet som jag så länge väntat på om den nya tjänsten jag sökte. Jag har hela tiden haft känslan att det inte var jag som skulle få en ny utmaning den här gången. Men någonstans har jag ändå haft ett hopp för tjänsten är den jag strävat efter och det är dit jag vill nå en gång. Under tiden processen har varit har jag gått mellan hopp och förtvivlan på ett sätt, ena dagen har allt känts jättebra medan nästa dag har det känts helt fel. De sista dagarna har jag bara velat veta ända tills igår, då kände jag att det bara kunde va, och jag hade redan då en stark känsla av att jag idag skulle bli oerhört besviken...

Idag kom beskedet och precis som jag anat var det inte till min fördel. Givetvis blev jag ledsen och besviken för hoppet har ju ändå funnits. Men nu känns det riktigt bra och jag är ändå så nöjd att jag kommit så långt som jag har gjort, först till intervju och sedan vidare till nästa steg - djupintervju och även om jag snubblade på målsnöret har jag fått en fantastisk erfarenhet till nästa gång jag bestämmer mig för att söka nytt jobb. Just nu känns det ändå så skönt att nu har jag fått ett besked och inom en inte allt för lång framtid har vi något finare än vilken tjänst i värden som väntar oss - vår nya familjemedlem.

Sedan den första intervjun har jag försökt peppa mig själv och ofta söker jag mig till musiken när jag behöver pepp. Låten som jag då kom att tänka på som pepp om jag inte skulle gå vidare och som jag har spelat flera gånger är Håkan Hellströms "din tid kommer". Jag är inget stort fan av Håkan men låten och framförallt texten gillar jag och nu passar den perfekt. Sen kan man ju undra, hur stora oddsen är för när jag sätter mig i bilen för att åka hem efter att jag fått mitt besked och startar bilen så strömmar Håkan Hellströms "din tid kommer" i högtalarna och då kom faktist tårarna, glädje tårarna och samtidigt som jag satt där skrattandes med tårarna rinnande ner för kinderna så gjorde jag ett victory tecken för mig själv. Det finns en mening med allt och det denna gång var det inte min tur men där borta bakom knuten så finns något bättre som väntar mig en dag.

"Res dig efter varje smäll, Du har en ängel på din axel, Din tid kommer, Din tid kommer"

"Du är på gränsen till överviktig"

Igår kväll när jag satt och kollade igenom mitt Facebook flöde kom jag över en artikel från Expressen, där John Guidettis flickvän rasar över barnmorskans ord. Jag förstår hur kränkt hon blev, för detta var min första upplevelse när jag väntade A på inskrivningsbesöket hos barnmorskan i vecka 5.

Detta var i mitten på augusti 2015 och för er som minns den sommaren kan jag intyga, det var en kalassommar och det dracks en hel del vin den sommaren om jag säger så. Sommarens varmaste vecka tillbringade vi ironiskt nog i Alaska och redan där började jag ana att vårt liv skulle ta en helt annan vändning. Ett par veckor senare gjorde vi ett positivt test och knappt en vecka senare var det dags för inskrivningsbesöket hos barnmorskan. Jag minns så väl den där känslan jag hade som ny gravid och tidigt i graviditeten att jag knappt visste om det fanns ett barn där inne och någonstans trodde jag nog att jag skulle få det svart på vitt att jag var gravid.

Istället blev min lycka kortvarig och bland det första barnmorskan frågar mig är vad jag väger. Jag inte hade någon aning och fick gå ut och ställa mig på vågen i väntrummet. Redan då fick jag en chock! 67 kg, jag som inte vägt mer än strax över 60 på flera år. När jag sedan gick in i rummet och fick förmedla min chockartade vikt tar barnmorskan direkt och räknar ut mitt BMI och domen lät "du får inte gå upp mer än 10 kg för du är på gränsen till överviktigt".

Istället för att gå sprudlande glad ifrån barnmorskebesöket kände jag mig precis som tjejen i artikeln, arg, ledsen och kränkt och dessa ord etsade sig fast på min näthinna. Jag vet inte om det var jag själv som på något sätt påverkade det genom att jag själv förbjöd mig själv att gilla sötsaker. Men när jag väntade A var sötsaker och kakor bland det vidrigaste jag kunde äta, allt sött växte i munnen och jag åt istället mest frukt. Den dagen jag hade BF var jag på sista besöket hos barnmorskan och då hade jag gått upp exakt 10 kg och på något sätt kändes det så skönt, "idag var det "duedate" och jag hade klarat det förbaskade målet", som någon annan satt upp för mig.

Ett BMI säger inte allt, visst var och är jag lite rund men att kalla mig på gränsen till överviktig kändes lätt i överkant. Jag tränar regelbundet och rör på mig dagligen, kanske inte lika mycket som jag borde göra men jag rör i alla fall på mig. Jag har så funderat om vikten är något som man behöver ta upp på första besöket hos barnmorskan som för mig. Hade man inte istället kunnat vara lyhörd för mig och min viktkurva och hade det brakat åt helt andra hållet hade man kunnat ta tag i det då för som gravid för första gången är man ganska så skör ändå.

Denna graviditet fasade jag över första besöket hos barnmorskan och jag hade verkligen laddat för att gå dit och försvara min vikt men istället har jag inte fått höra ett ord om min vikt på hela graviditeten mer än att jag lämnat min vikt. Denna gång har jag däremot frossat i sötsaker och vid förra besöket hade jag gått upp ca 9 kg och jag väger än mindre och är mindre i kroppen än när jag var fullgången med A och med knappt nio veckor kvar till BF känner jag mig rätt lugn för jag vet att de extra kilona kommer jag tappa under våren.

Första bilden efter att vi gjort testet då vi väntade A

En skitig vecka kan sluta rätt bra ändå!

Veckan började ju minst sagt inte särskilt bra med tandläkarbesöket och allt vad det innebar. Sedan kändes det som om veckans följande dagar fortsatte i samma anda och jobbet var extra slitigt och kämpigt denna vecka och fram i slutet på veckan kändes det som om mina höfter var på väg att ge upp. Men det klart, nu är vecka 30 i graviditeten passerad och även den börjar väl sätta sina spår.

Jag skojade med en kollega i mitten på veckan att ikväll hade det suttit fint med ett glas vin, en flaska var vad jag fick till svar. Vin är verkligen något som jag känner att jag saknar denna graviditet, ett glas riktigt fylligt rödvin och vid de tillfällen någon dricker vin omkring mig så stoppar jag gärna näsan i glaset (om jag får) och luktar på det... ja jag vet det låter inte helt sunt... Det värsta är att jag vet när jag väl kommer att få ta det så kommer jag nog inte tycka att det är särskilt gott.

Tänk om jag då visste att jag i slutet på veckan skulle ta en tur in på bolaget och köpa en flaska skumpa (alkoholfri) för att fira. Inte bara M födelsedag i fredags, utan i torsdags fick jag ett samtal att jag gått vidare till vidare intervjuer till jobbet jag sökte häromveckan. Jag hade fått känslan att jag inte skulle gå vidare så detta var helt klart en överraskning som kändes så värt att fira och helt plötsligt hade veckan tagit en helt ny vändning och kändes inte helt lika jobbig längre, även om jag var helt slut fick jag ny energi och studsade fram som på små rosa moln och just då kändes tröttheten som bortblåst.

Igår var jag helt slut på förmiddagen och tillbringade större delen av den i sängen. Det känns som jag har en rejäl förkylning på gång som ligger och väntar någonstans men inte är redo att bryta ut än. Nu är det dags att fixa söndagsfrukosten och efter städning och annat kul som fick stå tillbaka igår ska vi åka ut på pumpajakt i eftermiddag.

Ett rop på hjälp och ett sista pass

Igår natt vaknade jag återigen med kramp i vaden och M väcktes återigen av ett rop på hjälp från min sida av sängen. Det är så hemskt att vakna av att vaden krampar och man knappt kan pressa hälen för att få krampen att släppa.

Första gången jag vaknade av en krampande vad var när jag väntade A då skrek jag rakt ut "hjälp mig, jag dör, hjälp mig" och stackars M som jag skrämde halvt ihjäl mitt i natten i all förvirring sträckte han min fot istället för att pressa hälen tillbaka.

Min första tanke när jag vaknade var nej inte idag, jag ska ju köra spinning ikväll. När jag vaknar med kramp i vaden har jag ofta känslan av träningsvärk ett par dagar efteråt. Jag bestämde mig för att leta upp mina stödstrumpor... Ett stort projekt och en syn för gudarna att se mig få på dem, man är ju inte allt för smidig just nu... Men det hjälpte och jag kände inget av vaden innan efter passet.

Sist jag vaknade av kramp var för cirka en månad sedan. Efter lite googlande började jag dricka mer mjölk (kalcium) och äta mer chiafrön (magnesium) som ska motverka kramper. Det har hjälpt fram till nu. Nu har jag även börjat dricka mer vatten i hopp om att slippa fler kramper.  Någon av er som har fler tips?

Igår var det då dags för det sista spinningpasset för denna säsongen. På ett sätt känns det riktigt trist att lägga spinningen åt sidan men ändå skönt på ett sätt. Det nya passet har jag trivts med så bra och jag är verkligen nöjd med det men samtidigt har det blivit tyngre för mig de sista veckorna och magen har varit lite i vägen. Nu är det dags för mig att träna lite för min egen skull innan det är dags för att träffa bebisen.

Kortvarig lycka och en stolt mamma

Igår var jag så glad för mitt buffertsparande äntligen var nått, idag känns det mindre bra och nu ser jag pengarna flyga sin väg... I eftermiddags gjorde jag ett besök hos tandläkaren och det är inget kul och inte nog med det så kostar det en del med och denna gång var dessutom ett mindre kul besök och väl i bilen bröt den gravida kvinnan i mig ihop och ville helt enkelt trösta mig med en påse godis, ironiskt nog. Inget godis har det blivit än men M kom hem med choklad för att trösta mig så vi får se hur det slutar, tröstätande känns trots allt bra ibland.

Men men bryt ihop och kom igen heter det. En superstolt mamma är jag i alla fall det världens goaste tjej som igår var blöjfri nästan hela dagen här hemma utan olyckor. A har sista tiden velat vara utan blöja hemma men har inte velat kissa på pottan utan när hon blivit kissnödig har hon bett om en blöja. Jag känner att då har hon ändå kommit en bit på väg för då har hon ändå känt när det har varit dags. Förra veckan var vi konsekventa med att ta av blöjan på kvällarna och vi upplevde att det började släppa lite samtidigt som vi inte gav henne en blöja direkt när hon bad om det. Både igår under dagen och ikväll har det fungerat jättebra - så härligt!

Vi har valt att belöna A med ett klistermärke eller ett "kisstermärke" som A passande nog kallar det efter varje lyckat pottbesök. Igår när det gick bra hela tiden fick hon välja en tatuering och en pixibok också, när hon gör stora framsteg tycker jag ändå att det är viktigt att hon får en belöning som fortsatt uppmuntran samtidigt som det inte ska vara en allt för stor sak för någon gång så ska man ju ändå sluta med det. För mig känns klistermärken och en pixibok helt ok.

Höstpromenad och ett nått mål!

Ännu en arbetsvecka har gått till ända och det känns som det bara är måndag och fredag nuförtiden. A har hela veckan pratat om att hon vill gå "lilla vägen" hem från förskolan. Hon vill då gå stigen i från förskolan ner mot skolskogen för att titta på hästarna, sist vi gick där fanns det björnbär längs med vägen vilket hon kom ihåg men kallade dem för blåbär istället.

I fredags eftermiddag lyste solen på oss efter i stort sett en veckas regnande och vi passade på att gå "lilla vägen" hem, även om det är en liten omväg och jag inte är så smidig längre så kände jag ändå att det var bäst att passa på för snart kommer jag inte orka gå så långt med vagnen längre. A vart överlycklig över promenaden även om björnbären var borta för säsongen så fick se både hästar och kor på promenaden i den värmande höstsolen.

Jag är så glad att jag äntligen nått mitt första mål detta år, mitt buffertsparande. Äntligen är jag i nivå med det jag satt som mål och hade innan vi köpte huset, vilket snart är ett år sedan - helt otroligt! Det känns så skönt att målet är uppnått och nu kan jag börja spara lite för egen del i fonder och aktier igen, under året har det hit tills blivit småpengar sparade men många bäckar små...

Gårdagen bestod av allt som inte hunnits (orkats) med tidigare i veckan, städning och storhandling. Det kändes så skönt att komma upp idag och sätta sig med en kopp te i soffan och känna att man inte har en massa måsten hängande över sig.

Att visa framfötterna när man knappt kan se dem...

I veckan utmanade jag mig själv med något jag inte trodde jag skulle göra som gravid i sjätte månaden, jag gick på en anställningsintervju. Precis som när jag väntade A utlystes nu en tjänst som jag så gärna vill besitta en dag. Precis som då är tajmingen urusel, den gång blev det ingen tjänst för mig och när jag först såg att denna nya tjänst var utlyst tänkte jag som säkert många andra kvinnor i min situation - men jag kan ju inte söka tjänsten, jag är ju gravid, vem anställer en gravid kvinna?

Men någonstans gnagde det ändå i mig och jag tänkte varför inte, varför skulle inte jag kunna söka. Det är ju det här jag vill och tillsist kunde jag inte låta chansen gå förbi än en gång och med några timmar kvar av ansökningstiden, filade jag på ansökan jag skrev i våras och skickade in den. Nu fanns ingen återvändo och varför skulle jag inte kunna söka ett jobb nu? Varför ska jag som kvinna behöva stå tillbaka för det jag tror på och det jag strävar efter bara för att jag är gravid? Jag blev så glad när jag fick samtalet förra fredagen att jag blivit kallad till intervju.

Jag kände att intervjun gick riktigt bra och jag kände mig ganska avslappnad trots att jag var lite nervös. Jag kände att jag fick sagt det jag ville få fram och jag är så glad att jag hade intervjun från i våras i ryggen för innan dess är det ändå tio år sedan jag var på en arbetsintervju senast. Jag var rädd att det skulle komma frågor och kommentarer kring graviditeten och hur jag tänkte kring arbete med arbete och familjeliv och jag hade verkligen tänkt igenom de frågorna jag kunde tänkas komma noga men det var så skönt att det var mest positiva kommentarer som jag fick kring graviditeten.

Oavsett hur det går när beskedet kommer, oavsett om jag blir erbjuden tjänsten eller ej så känner jag att jag redan dragit högsta vinsten. Skulle jag bli bitter om jag misslyckas? Nej, verkligen inte, för nu har jag gjort allt jag kan för att nå dit jag vill och ingen tjänst i världen kan slå den fantastiska julklapp som väntar  oss och jag går ifrån denna intervju med ryggen rak en stor erfarenhet rikare för en eventuell nästa gång som jag tar steget ut och visar mina framfötter på arbetsmarknaden. Jag är så glad och stolt över mig själv att jag utmanade mig själv och sökte tjänsten och är så glad över att bara ha blivit erbjuden en intervju, nu är det bara att hålla tummarna.

Efterlängtad sovmorgon och badhusbesök

De sista dagarna har vi fått sova till efter sju och det har varit så skönt. Just nu känns det som att min kropp kräver mer sömn än tidigare och de sista dagarna har jag varit så trött i kroppen. Även om jag fortfarande sover bra på nätterna så är tröttheten ändå så jobbig och på veckorna blir det inte mycket gjort när jag kommit hem så det mesta sparas till helgen. Det var så skönt idag att få vakna av sig själv och kunna ligga kvar och dra sig en halvtimma innan A vaknade och vi satte igång med söndagsfrukosten.

Nu är frukosten avdukad och vi har krupit upp i soffan och tittar på nya favoriten Dr McStuffins eller "dr nuffins" som A säger, så mysigt. Lite vila och en kopp te innan det är dags att ta tag i veckostädningen, tvätten fixades i fredagskväll och igår.

Efter en späckad arbetsvecka så har det blivit en relativt lugn helg för oss. Vi började fredagsmyset med att testa den nya restaurangen i Kinna, tanken var att vi skulle ta med mat hem därifrån men när vi kom dit och såg buffén bestämde vi oss för att äta där. Vilken buffé de hade, vi gick därifrån och var så mätta! Det är så smidigt att äta buffé med barn, för då kan de verkligen äta precis vad de vill. A var så nöjd att de hade glassbuffé till efterrätt.

I går eftermiddag gjorde vi ett besök på badhuset, det var väldigt uppskattat av familjens yngsta medlem. Jag har blivit så sugen på att testa något nytt badhus, på ett sätt är det så skönt att ha badhuset nära för det går ändå nästan en hel eftermiddag även om man bara badar i strax över timman men det skulle ändå vara kul att testa något annat. Är det någon av er som har något badhus i närheten att rekommendera? Jag har det sista fått upp ögonen för Åbybadet i Mölndal som verkar ha en stor "avdelning" för de minsta barnen, någon som varit där?

Sjukstuga, stor mage och ingen prinsessa

Förra helgen kröp tanken på mig att vi än klarat hösten utan VAB, men i måndags natt väcktes vi av en febrig tjej. A har haft runt 40 graders feber tre kvällar denna veckan men nästan inget på dagen. Jag blir så nojig så fort hon blir dålig och får hög feber på kvällarna, framförallt nu när febernedsättande knappt hjälpte sänkte en grad om den inte höjde den än mer. Men i torsdags var febern äntligen borta! Nu har jag istället dragit på mig en riktig förkylning så nu hoppas jag att jag inte smittat resten av familjen...

I veckan var det även dags för besök hos barnmorskan igen, det var drygt två månader sedan sist. Visst var det så, jag fick en smärre chock när jag ställde mig på vågen... och en större chock blev det när måttet på magen visade sig var bra mycket i överkant mot vad det borde vara i den här veckan. Jag fick en tid för tillväxtultraljud redan dagen efter och i magen visade sig (om måtten stämmer) en alldeles normalstor bebis, med precis lagom fostervatten så någon har gott om plats att röra på sig ;)

I torsdags hade jag och A tjejmys då M var på 20 års jubileumsmiddag på sitt jobb. Jag fick en spontan kram av A och säger då "min prinsessa" A kontrar direkt med "jag är ingen prinsessa - jag heter Adele". Tjejen med svar på tal, som jag önskar att jag kunde ha det samma ibland!

Underbar morgon förra torsdagen "det är lila på himlen" 

sa A när vi gick till förskolan på morgonen.

Likheter och skillnader mellan graviditeterna

Strax över 60% av graviditeten är gjord och imorgon är det 100 dagar kvar till beräknad födsel. Än är det en bra bit kvar men redan har jag sett likheter/skillnader mellan mina graviditeter. Den allra största skillnaden är nog ändå att sist hade man stenkoll på allt och följde alla appar om vad som hände med barnet och vad som hände i kroppen varje vecka, denna gång har jag knappt koll på vilken vecka jag är i när någon frågor... Det är nog 23 kanske 24, när man sedan plockar fram telefonen - oj det var visst 25...

Den allra första skillnaden märktes direkt. När jag väntade A fick jag en känsla från första stund att jag var gravid, det hände något i kroppen och brösten började ömma i stort sett med en gång. Men denna gång förstod jag inte alls att något var på gång innan jag tog testet och de ömma brösten kom bra mycket senare.

Jag kan inte säga att jag någon gång haft riktiga "crawings" efter något någon av graviditeterna och M har inte behövt åka iväg och köpa något speciellt. Under första graviditeten var jag mest sugen på frukt, först clementiner sedan apelsiner för att avsluta med gröna äpplen, kanske för att det var säsong på det då. Jag äter både clementiner och apelsiner nu med men de är liksom inte lika goda än... istället har jag varit sugen på glass och salt, typ chips och sommartid är det ju gott med både glass och det salta... Den största skillnaden är ändå att sist klarade jag inte av att äta fika, tårtor, godis, yoghurt eller kvarg då det växte i munnen på mig och denna gång är det helt tvärt om, ju sötare desto bättre.

Vad det gäller mat upplever jag att jag äter större portioner denna gång däremot småäter jag inte som jag gjorde sist. Jag kommer ihåg hur jag var tvungen att ta en knäckemacka på förmiddagen innan lunchen på jobbet och att jag satt uppe mitt i nätterna och åt och det har jag inte känt av den här gången, men vem vet det är ju ändå ett tag kvar. Vad det gäller vikten känns det inte som jag har lagt på mig så mycket än så länge, jag hoppas inte jag får en chock när jag ska till barnmorskan imorgon och ställer mig på vågen för första gången på ca 12 veckor ;) Jag upplever att jag har mer "bara" mage denna gång än vad jag hade sist. Jag upplever magen som större nu och den visade sig bra mycket tidigare än sist.

Denna gång har jag känt mig mer trött, kanske är det för att jag inte kunnat vila på samma sätt nu när jag har A som när man var ensam. Kanske är det därför jag kände mig mer illamående under de första veckorna för att jag var så trött och inte egentligen för att jag mådde dåligt, jag blir lätt illamående när jag är riktigt trött i vanliga fall.

Sist hade jag ont i magen vid flera tillfällen och detta var nog växtvärk, detta har jag inte känt av alls denna gång men däremot har jag väldigt ont i fogarna från och till och vissa dagar känner jag att jag vaggar fram och går väldigt illa. Men jag biter i så länge det går och det ju på övergående, som tur är!

Sist hade jag ont av fullmånen något jag aldrig annars haft problem med varken innan eller efter och än har jag inte märkt av det. Halsbrännan är tillbaka och likaså krampen i vaderna på nätterna, underbart ;)

Nu låter det som att denna graviditeten är bra mycket jobbigare än med A och vissa stunder har den nog varit det med. Jag har insett att jag inte är mitt allra bästa jag när jag är gravid, jag är mer nedstämd och mer lättretlig. Men som tur är, är det inte långt kvar och det vi längtar efter är så mycket bättre och inom en inte allt för lång räckvidd.

Imorgon väntar ett besök hos barnmorskan och då får vi lyssna på hjärtljuden det ska bli så spännande, kanske låter det som med lilla A, som en galloperande häst.

V 25 med lilla A och v 26 nu

Namn!?

Det är så svårt med namn till bebisen tycker jag, ett namn som ska barnet ska bära livet ut. Om det skulle bli en tjej har jag en klar favorit och vi har några enstaka förslag men om det skulle bli en kille är det så mycket svårare tycker jag. Det var precis likadant när vi väntade lilla A. Men precis som med A tror jag inte att bebisen kommer att få ett namn som ligger högst upp på top 100 listan, men med på listan kan det säkert vara. 

A namn kom vi fram till ganska tidigt under graviditeten. Detta var ett namn som jag av en händelse fick syn på på Instagram då en av mina vänner gillat ett foto av en bebis med detta namn. Jag kommer ihåg att jag tänkte: Adele, så kan man ju också heta. I andra och tredje namn har A fått släkt namn, ett från M sida och ett från min. Jag sa alltid tidigare att om jag får en flicka så ska hon heta Alice (efter min farmor), men detta kände jag väldigt tidigt att jag inte längre ville men Alice fick det ändå bli i tredje och sista namn

Jag har alltid upplevt att det är så krångligt med mitt namn när jag åker utomlands, det har varit svårt för det är ingen som har en relation till mitt namn och det har många gånger varit lättare att säga att jag heter Teresa istället för Therese för det är ett mer internationellt namn. Därför var det viktigt för mig att även A namn skulle ha en internationell "motsvarighet" och så är det även denna gång och då är det så mycket lättare med tjej namn än kill namn tycker jag. 

Namnen var få som vi hade när vi väntade A men på listan stod:

Tjej:

Adele, Elsa, Stella 

Kille:

Harry, Elliot, Noah, William

Än har det inte kommit någon lista på namn på bebisen men flera av dessa namn är inte aktuella idag. 

Vi behöver tips så kommentera gärna med ert/era favorit namn!